Nu kan vintern få komma

Jag trodde jag skulle komma lindrigt undan med årets vinterkläder. Återanvända storebrors overall från förra året som knappt blev använd då eftersom det aldrig riktigt blev vinter och som var rejält tilltagen i storlek och så arvegods till lillebror. Men vi måste ge våra barn för mycket mat för de växer betydligt mer än vad jag räknat med, så nu fick jag inse att den planen inte skulle fungera och bege mig ut i overalldjungeln.
Storebror har, i fall att någon nu missat det, MYCKET bestämda åsikter när det gäller kläder, så han fick följa med för att undvika köp av en overall som han sedan vägrar ha på sig. Redan innan deklarerade han bestämt att han INTE skulle ha någon tråksvart overall utan en cool med färg. Och när han sedan fick syn på en multifärgad overall i en av butikerna blev han överförtjust, själv fick jag mest huvudvärk....
Men efter lite letande hittade vi faktiskt en overall som vi båda gillade (kors i taket!) så den fick det bli. En grön, glad färg som säkert kommer lysa upp i vintermörkret. Lillebror fick en av samma märke fast turkos (mammas favoritfärg, han har ju inte så mycket egna åsikter än) och så passade jag på att köpa lite vantar och annat. Skor har vi redan fixat så nu är vi redo för vintern. Skönt, även om det ju är ett tag kvar.
Hoppas nu bara att det blir en riktig vinter i år!

Dålig dag

Det är oftast jag som hämtar barnen på dagis eftersom jag, för det mesta, börjar jobba långt innan dagis öppnat på morgonen. Det är alltså jag som ska samla ihop kläder och prylar utspridda över en hel förskola, få med mig och frakta hem två trötta, hungriga ungar tillsammans med nedkissade kläder i påsar, extra kläder och stövlar, pyssel, viktiga lappar m.m. och sedan se till att vi alla får i oss middag på rimlig tid innan alla bryter ihop. Kvalitétstid med barnen? Nja, inte direkt. Men oftast är det helt okej och ibland har vi riktigt trevligt och så ibland är det bara ren misär. Som idag till exempel. När allt bara blir fel, när jag skriker åt barnen fast jag verkligen inte vill vara en sådan mamma, som skriker åt sina barn. När jag är så nära gränsen till totalt sammanbrott att när maken kommer hem bara lämnar jag allt, byter kläder, kramar barnen (jag är inte bara hemsk) och flyr ut genom dörren. Åker till stallet, efter några timmar där kan jag andas igen, då är jag människa igen.

Jag börjar bara

Det blev visst lite längre uppehåll än vad jag tänkt mig med bloggandet. Har tänkt många gånger att jag ska börja igen, jag ska bara.... Och så kommer något annat emellan. Men nu börjar jag bara, så får vi se vad det blir av det.

Idag är det tisdag. Tisdagar betyder ridskola för storebror. Idag var det lite motigt för han fick en ponny som han inte gillar sist (de har samma ponny 3 gånger) och blev dessutom lite illamående eftersom de fick trava en hel del då och jag tryckt i honom en macka precis innan som höll på att komma upp igen. Inte så lyckat kanske. Men alternativet att inte ge honom en macka är inte bra heller, då bryter han ihop av hunger innan vi hinner hem igen. Men när vi väl kom dit var det lika roligt som vanligt och han var jätteduktig. De "hoppade" och han red själv större delen av lektionen. Men trava ville han inte! Då kommer jag kräkas, sa han, så han slapp. Det ska vara roligt att rida!

Tisdagar betyder även nystädat hemma. I alla fall i 10 sekunder efter det att barnen kommit innanför dörren. Sedan är det högar av grus i hallen, diverse matrester på golvet i köket, soffkuddarna ligger på golvet och det ligger kläder och leksaker överallt. Men jag brukar tänka att det är rent under röran i alla fall.