Svar på de populäraste frågorna till en tjockis

En praktisk sak med att gå på fest i mitt tillstånd är att man inte direkt behöver fundera över lämpliga samtalsämnen eller stå ut med pinsamma tystnader när samtalsämnena tar slut... För er som av någon anledning missade svaren kommer här en liten sammanfattning.
* Beräknat datum för bebisleverans är den 18 april. Och nej, jag tänker inte knipa för att pricka in något speciellt datum. Jag kommer heller inte bli speciellt ledsen om den bestämmer sig för att komma ut tidigare. Men jag räknar inte med det. Den kommer när den kommer helt enkelt.
* Ja, min mage är enorm. Det är liksom svårt för mig att inte märka det eftersom jag släpar runt på den hela tiden. Men faktum är att den ligger precis på normalkurvan för en gravidmage i v. 37. Sedan kan det såklart vara så att en normalmage på en person som i övrigt är ganska liten ser väldigt stor ut.
* Ledsen att jag inte hade full kontroll på min viktuppgång, men jag visste inte att intresset skulle vara så stort och faktum är att man inte blir rutinmässigt vägd på mvc längre. Nu har jag dock kollat upp det och kan informera om att jag hittills gått upp ganska precis 12 kg.
* Nej, det är inte två bebisar i magen. Vi har kollat. Noga!
* Nej, vi vet inte vilken "sort" det är och vill inte veta heller. Det lär ju märkas vartefter ändå.
* Nej, vi hoppas inte på någon speciell "sort". Vi hoppas på en frisk bebis. Vilket kön den har spelar faktiskt ingen roll.
* Ja, vi har funderat på namn, men inget har känts klockrent. Vi väntar helt enkelt tills den kommer ut och presenterar sig och hoppas det blir enklare då.
* Ja, det är jobbigt med foglossning och nej jag mår inte speciellt bra. Men jag biter ihop och jag överlever. Det är såklart smickrande att folk tycker jag är tapper men det är ju inte direkt som att jag har något annat alternativ att välja på.

Bestämda åsikter

Hon är en vänlig själ, fröken häst, men som många andra hästar av kvinnligt kön har hon väldigt bestämda åsikter. Bland annat om vilka ryttare hon gillar. Jag har, under en längre period, letat efter en lämplig medryttare och har därför sett henne med många olika ryttare. Att hon gillar extramatte M är uppenbart och jag förstår precis varför. Mjuk och duktig ryttare som gärna delar ut sockerbitar till söta hästflickor, självklart blir man favorit hos fröken häst då :-) Men sedan har det varit svårt, inte en enda av alla de ryttare som varit och provridit har riktigt fallit fröken häst i smaken. Och när hon inte gillar sin ryttare är hon faktiskt ganska hemsk att rida, så jag misstänker att känslorna varit ömsesidiga.... Nu verkar vi dock ha hittat en lovande kandidat. Lite roligt är att de ryttare fröken häst gillar även är personer som jag direkt trivs med, tydligen har vi samma smak, eller så har vi bara hängt ihop så länge att vi inte har någon egen smak längre utan bara speglar varandras? I alla fall. Nya M har ridit ett par gånger och trots att hon inte är någon jätterutinerad ryttare så är fröken häst nöjd, avspänd och jobbar på så fint så. Visst försöker hon några av sina trix ibland när passet blir för svettigt enligt hennes åsikt, men annars vore det väl konstigt, man vill ju inte bli överansträngd såklart!
Tyvärr har inte nya M så mycket tid att rida, men hon gillar verkligen fröken häst och det känns verkligen skönt att äntligen hittat någon som kan vara med och avlasta nu när tjockismagen gör det mer eller mindre omöjligt för mig att motionera min häst.

Trötthet

Jag minns inte när jag sov en hel natt sist, men det var länge sedan....
Vaknar av att kroppen värker, smärtan skär genom mig varje gång jag ska vända mig. Hur många gånger vänder man sig på en natt egentligen? Vaknar av en ovanligt hård spark, sover denna lilla varelse aldrig? Vaknar och är kissnödig. Vaknar av små tassande fötter. Ligger vaken och lyssnar på snarkningar i kör. Slumrar, vaknar av mina egna snarkningar. Får ingen luft.
Ger upp och går upp.
Tröttheten ligger som en konstant dimma. Tankarna tröga.
Tänk att få sova en hel natt, en endaste hel natt.

Kärleksförklaring

Jag äääälskar hallon, sa sonen idag. Sedan, efter en stunds tystnad, och mamma (i den ordningen gissar jag...). Men pappa då, försökte pappan försynt. Nej, hallon och mamma, förtydligade sonen bestämt. Stackars pappan såg lite stukad ut. Själv är jag rätt nöjd med andraplatsen bakom hallonen. Det ska jag försöka komma ihåg nästa gång han vid dagishämtning ligger på golvet och vrålar "Du ska inte hämta mig, jag vill ha min pappa!!!!"

Framtidsdrömmar

Satt och tittade på sändningarna från Göteborg Horse show tillsammans med sonen när han plötsligt säger "Mamma, när jag blir stor, då vill jag rida där inne, du ska stå och hejja på mig och pappa med". Jodå, det gäller att veta vad man vill med sin ridning ;-)

Hundkval

Hundabstinensen börjar göra sig påmind.... Eller som maken uttryckte det härom dagen "Nej, det här GÅR ju inte längre, vi måste ha en hund!!" Man kan såklart fundera över det vettiga i att skaffa en valp mitt under värsta bebistiden. Men jag vet de som provat och både hund och barn blev helt normala och trevliga individer till slut om jag får säga det själv ;-) Och vi är ju dessutom varken förstagångsföräldrar eller förstagångshundägare, så vi vet vad vi ger oss in på i så fall.
Men då till den stora frågan. Vilken ras ska man välja? Hjärtat säger genast en rottis till men förståndet säger att en lite mer lättmöblerad och mindre krävande ras vore mer lämplig. En hund som man inte behöver ta diskussionen om vem som egentligen bestämmer med ungefär 100 ggr per dag. En hund som inte välter små barn bara genom att vifta på svansen.
Det ska alltså vara en familjehund, en ganska liten eller mellanstor hund. Inte för pyttig bara. En hund vi kan ha kul med, gå långa promenader, träna lite för skoj skull, men som inte kräver fullt så mycket aktivitet som en rottis. Ingen jakthund men den ska kunna användas till eftersök eftersom maken jagar lite, fast det klarar ju de flesta hundar. Kräva minimalt med pälsvård och helst inte vara långhårig och fälla en massa (vi har nog med dammbävrar som det är). Frisk och sund, inte med en massa rasbundna fel och åkommor. Gärna aktiv när den arbetar, men lugn och avspänd i psyket.
Jag har försökt läsa på. Gjort några tester (mest på skoj) för att hitta en ras som stämmer in på våra krav. Den ras dykt upp vid flera tillfällen är Dansk-Svensk gårdshund. Kan det vara något tro? Lite pyttiga är de allt och inte alls lika fina som vår Ebba var. Kanske kan man skaffa sig en rottis ändå och sedan tvätta den riktigt varmt, så både egot och hunden krymper? En rottis i miniformat, det vore något det! Fast det är väl bara att inse, Ebba får vi aldrig tillbaka, oavsett vilken ras vi väljer. Så kanske är det lika bra att satsa på något helt nytt?

Han är underbar

Vi är inne i en ganska jobbig period. 3-årstrots, gravidhormoner och en väldigt trött och tung mamma med ständig värk är inte en speciellt lyckad kombination.... Sammandrabbningarna är oräkneliga och våldsamma. Det är inte utan att man tvivlar på sin förmåga som förälder.
Så en dag blir maken stoppad av en annan mamma på dagis. Ursäkta mig, men jag måste bara få tala om, er son är helt underbar. Och så berättade hon om en hemsk dag när hon skulle lämna sin son som är lite yngre än vår. Han var ledsen, ville inte att mamman skulle åka, grät och klamrade sig fast och hon kände stressen komma. Då dök vår lilla ängel upp med två av de största och finaste bilarna och sa med sin mjukaste röst, kom så leker vi med bilarna, titta här, du får den finaste. Tog sin lilla kompis i handen och lirkade loss honom från mamman. Lättad kunde hon åka till sitt jobb utan ångest över sonens tårar.
Jag försöker påminna mig om det där när jag känner mig som mest misslyckad som förälder. Han är underbar och han är vår. Så något rätt borde vi ju göra i alla fall :-)