Sömnrekord

6 timmar i sträck har jag fått sova två nätter i rad nu, det är det längsta jag sovit utan att bli väckt antingen av en hungrig bebis eller en värkande kropp på nästan ett år.
6 timmar underbar sammanhängande sömn.
Jag känner mig som en ny människa, en superkvinna med obegränsat av energi.
Jag hade nästan glömt hur det känns att vakna utsövd. Lika bra att njuta, man vet aldrig när det händer igen.

Vardag är en bortglömd ynnest

Jag lästa något så bra i gårdagens tidning, så bra att jag vill komma ihåg det och dela med er, så här kommer det, snott rakt av från "till sist" i UNT.
Vardag är en bortglömd ynnest.
Att allt är som vanligt uppskattas först när det liv man är van vid plötsligt ställs på ända.
Tyvärr kan man höra rådet att ta vara på tiden hur många gånger som helst, först när du själv upplever skillnaden förstår du varför.

Babysim

Idag har vi börjat på babysim, lillebror och jag. Vi babysimmade med storebror också men på ett annat ställe. Det funkade aldrig speciellt bra, visst var det mysigt att bada tillsammans, men lektionerna var ostrukturerade och allt väldigt fokuserat på att man skulle dyka med barnet så tidigt som möjligt. Vi missade många gånger på grund av en segdragen förkylning och till sist gav vi bara upp eftersom det kändes mer jobbigt än roligt.
Jag hoppas det ska gå bättre den här gången! Första intrycket blev bra i alla fall. Strukturerat och tydlig information. Inga dyk under första kursen och man lär barnen hålla andan medvetet innan man dyker. Tyvärr blev lillebror väldigt trött och lite ledsen under lektionen. Tiden passar inte hans sovrutiner riktigt. Men fram tills dess att den stora tröttheten slog till verkade han gilla det. Vi provar några gånger till, funkar det inte alls får vi försöka byta till en annan tid.

Har jag gjort bort mig nu?

Tredje gången på ridskolan för storebror idag. På vägen hem i bilen sa han att han vill rida varje dag och ha en egen ponny. Jag är verkligen jätteglad över hästintresset, har alltid drömt om att få dela det med mina barn. Men några saker hade jag visst inte tänkt på....
Det är lite jobbigt att vara tvungen att smyga iväg till stallet de dagar det inte riktigt passar att ha en 3.5-åring med. Alternativet, gråt och skrik och en väldigt arg kille som vill följa med, är också lite jobbigt. Det där med "egentid" i stallet är plötsligt inte helt självklart.
Det är lite snopet när det egna ridpasset får bli bortprioriterat för att man lovat en ridtur och ponnyeländet visade sig vara inpackat i lera och tiden helt enkelt inte räcker till ridning för både barn och mamma.
Att han skulle bli så väldigt intresserad hade jag nog inte riktigt räknat med. Fast det borde jag såklart gjort, han är ju min son.
Men mest är det roligt och jag hoppas av hela mitt hjärta att intresset håller i sig.

Bröllopsdag

I fredags firade vi 5-årig bröllopsdag och för första gången sedan vi gifte oss lyckades vi med att faktiskt fira bröllopsdagen också. Det har varit lite dåligt med det hittills nämligen...
Första året var vi på ett annat bröllop, så då hade vi visserligen trevligt tillsammans, men fokus låg ju inte på oss direkt.
Andra året befann vi oss inte ens i samma del av landet. Jag var mammaledig med storebror och maken jobbade, att vi hade bröllopsdag hade vi glömt bort. Tur man är på samma nivå i alla fall så ingen känner sig bortglömd och ledsen.
Tredje året grät vi tillsammans sittandes på veterinärklinikens kalla golv där vi tog farväl av vår älskade Ebba.
Fjärde året var vi inte ens i samma världsdel. Men jag tror bestämt det skickades ett sms.
Så i år tyckte vi det var dags.
Barnen vaktades av snälla syster med familj och vi åt en mycket trevlig middag.
Att få prata ostört och äta i lugn och ro tillsammans, det är lyx!
Kanske man skulle försöka sig på att fira den där bröllopsdagen ibland, i alla fall sådär vart femte år :-)

En skön dag

Började dagen med att ta en långpromenad hela familjen. Gick en runda på ca 7 km. Storebror cyklade hela vägen. Han är verkligen duktig på att cykla! Vet inte många 3.5-åringar som skulle köra den sträckan utan att bli trötta och gnälliga, men han var bara glad och positiv hela vägen. Visst stannade vi för en liten fruktpaus, men ändå :-)
Efter lunch och lite lek åkte jag med barnen till stallet. Mockade åt min plus en häst till, fixade foder och tog in hästarna från hagen. Storebror fick rida ett varv på älsklingshästen Julle.
Maken kom efter på cykel och tog med sig barnen hem, jag stannade och red ett ganska intensivt pass på fröken häst. Sedan cyklade jag hem.
Nu är jag sådär riktigt skönt trött i kroppen. En dusch och sedan kommer jag somna sött, det kan jag lova :-)

Välkommen vardag

En lång och härlig semester är slut och vardagslunken börjar infinna sig. Faktum är att jag tycker det är riktigt skönt. Semester och spontanitet i all ära, men jag trivs med rutiner. Dessutom är det ganska trevligt att få lite tid för sig själv och lite ensamtid med lillebror. Storebror är en underbar unge som jag älskar mer än man någonsin kan förstå, men han är otroligt intensiv och att spendera dygnets alla timmar tillsammans med honom kan trötta ut den hurtigaste. Nu får han rasa av sig tillsammans med kompisarna på dagis och kraven på att hitta på roliga aktiviteter har minskat något. Jag tror han tycker det är lika skönt som jag, för han har inte direkt följt med frivilligt hem när jag hämtat honom de senaste dagarna....
I vardagens rutiner är det dessutom lättare att få till det med träning, något som jag tyvärr slarvat med ordentligt under semestern. Det känns i kroppen. Jag vill gärna tro att jag fått styrkan tillbaka, men några veckors slappande och genast tappar jag allt jag lyckats bygga upp. Som tur är går det något enklare att komma igen nu. Den här veckan har jag tränat duktigt varje dag och det märks redan skillnad. Så nu är jag på gång igen!