Det blir aldrig som man tänkt sig, när ska jag lära mig det?
Idag var första dagen på min semester, eller ja, egentligen var väl första dagen redan i lördags, men då kändes det som vanlig helg, så jag räknar idag som första dagen. Som jag längtat efter denna semester. Våren har varit tuff jobbmässigt och de senaste veckorna har jag känt mig riktigt sliten. Semesterdrömmen har hållit mig uppe. Förra veckan oroade jag mig lite för att det fina vädret skulle ta slut lagom till min semester började, jag oroade mig helt i onödan. Solen skiner och det är VARMT. Nu har jag ingen större glädje av det eftersom sonen inleder semestern med att bli sjuk, så istället för att undersöka utbudet på badplatser runt vårt nya boende så svettas jag hemma samtidigt som jag gör allt för att försöka få i honom tillräckligt med vätska. Eftersom han är i en av sina underbara trotsperioder för tillfället ser han förstås möjligheten att visa sin makt när han märker hur angelägen jag är att han ska dricka. Jag vill ha vatten (mamma hämtar vatten), nej jag vill inte ha vatten, jag vill ha saft (mamma hämtar saft), nej jag vill inte ha saft, jag vill ha isglass (mamma hämtar isglass), tar en slick på glassen, vill inte ha, den är kall, vill ha frukt osv, osv tills jag håller på att få ett mindre sammanbrott. Jag kan ju inte gärna säga att passar det inte så kan han vara utan, för jag måste ju få i honom vätska och det vet han förstås, skitungen!
Efter lunch var jag en dålig mor och släpade sjuklingen till stallet eftersom hästen skulle skos. Nu verkade han inte direkt lida för det utan piggnade snarare till, drack självmant och åt av hästarnas äpplen. Rida ville han också och eftersom jag lovat att han ska få prova plockade vi in den minsta ponnyn och så fick han sitta på den en stund. Han verkade tycka det var lite läskigt och ville kliva av ganska omgående, så frågan är väl om det var första och sista gången han satt på en häst, det återstår att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar