Den här veckan har jag provat livet som ensamstående förälder. Det funkar, det klart det gör. Det måste funka. Men jag saknar någon att dela allt med, saknar min medspelare. Vi är ett bra team! Utan honom är jag svagare fast jag behöver vara starkare.
I morgon kommer han hem, äntligen!
Till alla er som inte har ett slutdatum på ensamheten, som alltid är den enda lagmedlemmen i föräldrateamet vill jag bara säga. Ni är mina hjältar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar