Vad är det för fel på folk?

Jag letar febrilt efter en medryttare till fröken häst eftersom jag börjar få väldigt svårt att sköta hennes motion själv (Har någon försökt tömköra med kryckor? I stort sett omöjligt skulle jag vilja påstå.) Men det verkar helt omöjligt att hitta en enda vettig människa. Jag tycker nog att jag erbjuder en riktigt schysst deal. Vill ha hjälp med ridning 2-3 dagar per vecka och man får gärna träna för instruktör och även tävla om intresset finns. Fullskötsel i stallet på vardagar så man behöver bara rida och sköta hästen. Ridbana finns på gården och stort fint ridhus på granngården 5 minuters skrittväg bort. Har inte tänkt ta betalt utan det enda jag önskar i utbyte är hjälp med mitt hegpass eftersom kroppen säger bestämt nej till allt stallarbete. För en normalt fungerande person innebär det kanske 30 minuters arbete när man väl lärt sig rutinerna. Intresserade ryttare borde stå på kö tycker jag, men nehej då! Jag har anonserat och frågat varenda kotte jag känner men intresset är minst sagt svagt. Några kandidater har funnits. Den första hoppade av när hon fick jobb, för man kan ju omöjligt hinna med att rida två dagar i veckan om man ska jobba halvtid, eller? Den andra föreslog att jag skulle flytta hästen till ett stall närmare stan så hon slapp åka så långt. När jag förklarade att det inte var aktuellt tappade hon intresset. Den tredje var väldigt intresserad först men ville sedan tänka igenom om hon verkligen hade tid och har inte hört av sig igen.
Så i brist på medryttare släpade jag mig själv till ridhuset igår och tömkörde ett pass (utan kryckor). Riktigt roligt var det och fröken häst var så fin så. Varför är det ingen som förstår vilken otrolig förmån det är att få rida denna fantastiska lilla häst? Vad är det för fel på folk? Idag har jag skitont såklart, men det hade jag räknat med och det var det värt. Hmmm... Kanske är det mig det är fel på egentligen?