Hundabstinensen börjar göra sig påmind.... Eller som maken uttryckte det härom dagen "Nej, det här GÅR ju inte längre, vi måste ha en hund!!" Man kan såklart fundera över det vettiga i att skaffa en valp mitt under värsta bebistiden. Men jag vet de som provat och både hund och barn blev helt normala och trevliga individer till slut om jag får säga det själv ;-) Och vi är ju dessutom varken förstagångsföräldrar eller förstagångshundägare, så vi vet vad vi ger oss in på i så fall.
Men då till den stora frågan. Vilken ras ska man välja? Hjärtat säger genast en rottis till men förståndet säger att en lite mer lättmöblerad och mindre krävande ras vore mer lämplig. En hund som man inte behöver ta diskussionen om vem som egentligen bestämmer med ungefär 100 ggr per dag. En hund som inte välter små barn bara genom att vifta på svansen.
Det ska alltså vara en familjehund, en ganska liten eller mellanstor hund. Inte för pyttig bara. En hund vi kan ha kul med, gå långa promenader, träna lite för skoj skull, men som inte kräver fullt så mycket aktivitet som en rottis. Ingen jakthund men den ska kunna användas till eftersök eftersom maken jagar lite, fast det klarar ju de flesta hundar. Kräva minimalt med pälsvård och helst inte vara långhårig och fälla en massa (vi har nog med dammbävrar som det är). Frisk och sund, inte med en massa rasbundna fel och åkommor. Gärna aktiv när den arbetar, men lugn och avspänd i psyket.
Jag har försökt läsa på. Gjort några tester (mest på skoj) för att hitta en ras som stämmer in på våra krav. Den ras dykt upp vid flera tillfällen är Dansk-Svensk gårdshund. Kan det vara något tro? Lite pyttiga är de allt och inte alls lika fina som vår Ebba var. Kanske kan man skaffa sig en rottis ändå och sedan tvätta den riktigt varmt, så både egot och hunden krymper? En rottis i miniformat, det vore något det! Fast det är väl bara att inse, Ebba får vi aldrig tillbaka, oavsett vilken ras vi väljer. Så kanske är det lika bra att satsa på något helt nytt?
Mellanschnauzer? En liten brukshund i lagom storlek. Kräver inte massor av motion, tar inte jättemycket plats. Använder gärna näsan om man hittar en uppfödare som inte bara har dem som sällskapshundar. Strävhåriga, fäller inte päls, men kräver trimning 1-2 ggr per år.
SvaraRaderaHälsn Jempa fr Mulen
Lite kul att du föreslår det, jag har faktiskt också funderat i de banorna. Gillar schnauzers, hade en Riesen när jag var betydligt yngre och tänker mig att mellanvarianten är lite lika, fast mindre då såklart. Men maken är inte så positiv, han tycker de är hemskt fula och så har vi en granne som har två som är hemskt "bjäbbiga" så han har ingen bra bild av rasen tyvärr. Men det kan ju gå att ändra på :-)
SvaraRaderaJag tror absolut att bjäbbigheten kan ändras på. Jag tror att om man ser till att aktivera hunden och använda den lite lagom till bruks och jakt (efter vad man hinner med i kombo med barn och häst) så försvinner bjäbb-behovet. Den dag Twinkie trillar av pinn så står en mellanschnauzer högt på önskelistan.
SvaraRaderaJust ja. Hörde av hundkunnig källa att det inte är så stor skillnad på Riesen- och Mellanschnauzer, men att dvärgschnauzern är mer sällskapsvovve som skäller och "kaxar" sig.
SvaraRadera