Fisketur och TV-kändisar

Då har man två TV-kändisar i familjen :-) Kolla in Uppsalas lokala TV4 nyheter ikväll! För er som inte har möjlighet att se Uppsala-nyheterna går det bra att titta här: http://www.nyheterna.se/1.2214189/2011/07/21/storvretas_svar_pa_arummet_i_stan

Fisketuren var för övrigt väldigt lyckad, i alla fall för lillfiskaren som fick hela fem fiskar, varav två fick följa med hem för att bli middag. Storfiskaren lyckades bara dra upp en liten, liten mört....

Nästan 8 kg bebis

Igår var vi på 3 månaders kontroll på BVC (fast egentligen är det väl 3.5 månader han är nu, lillebror, om man ska vara petig). Han är en stadig kille lillebror. 7995 g väger han nu, det är ungefär vad storebror vägde när han var dubbelt så gammal. Var ska detta sluta?
Go och glad är han i alla fall och väldigt söt om jag får säga vad jag tycker :-)

Latmasken slår till

Jag hade tänkt motionera min häst idag, det hade jag faktiskt. Hon har haft lite sommarlov, vilat ungefär en vecka och idag skulle vi igång igen. Så hade jag tänkt.
Men så började det regna och väskan skulle packas upp och tvätt skulle tvättas och hängas och barn skulle nattas och disk skulle plockas undan och mat för veckan planeras och mail skulle läsas och kanske, kanske att fröken häst behöver en vilodag till egentligen. Jo, det behöver hon nog intalade jag mig, eller i alla fall så skadar det inte när hon nu ändå vilat en vecka, en dag till, det gör ju varken till eller från egentligen.
Så, nu sitter jag här, regnet har slutat och det blev visst en riktigt fin kväll ändå, visst hade det varit skönt att komma ut en sväng. Lite dåligt samvete har jag med som försummar min häst och jag inser ju att jag aldrig kommer igång igen om jag inte rider.
Men nu är det alldeles för sent och snart dags för sängen.
Men imorgon, då SKA vi igång. Imorgon ska jag inte låta latmasken vinna!

Ridläger

Vi har varit på ridläger, jag och storkillen. Först hade jag inte tänkt anmäla honom, han visade inget direkt intresse för att rida och jag vill inte trycka på. Så helt plötsligt började han prata om att han ville gå på ridskolan, men då var alla läger fulla :-( Men så blev det en plats ledig på ett nybörjarläger. Perfekt!
Första dagen var han jättetaggad. Hade den nyinköpta ridhjälmen på sig redan från klockan 8 (lägret började 10). Väl på plats blev jag riktigt nostalgisk. Minns så väl känslan. Spänning, blygheten inför de andra barnen, pirret i magen när hästarna delades ut, skulle man få favorithästen? Vi fick Julle och lyckan var total.
Jag beundrar verkligen E som driver ridskolan. Med leken som grund lär hon pedagogiskt ut säkerhet, hästskötsel och ridningens grunder till både barn och föräldrar.
Vi fick leta efter borstar och lära oss namnen. Borsta, kratsa hovar, sadla och tränsa. Sedan ut på ridbanan där vi fick lära oss starta och stanna. Klappa hästarna på halsen och på rumpan och lukta dem i manen (allt för att få barnen att slappna av och hitta balansen). Vi fick titta på de olika figurerna runt banan och rida lite olika vägar med hjälp av dem.
Sedan skulle ponnierna tillbaka in i stallet, kläs av och sedan var det dags för fika för barn och hö till hästarna.
Dag två fick vi även lära oss hur man svänger sin häst och prova att trava lite. Sonen skrattade så han nästan kiknade när det guppade och ville trava mera. Han är så härligt obekymrad och orädd. Som avslutning på ridpasset fick vi rida ut en sväng och ha skattjakt. Spännande värre!
Nu vill sonen börja i ridskolan på riktigt, jag kan väl inte direkt påstå att jag är ledsen för det :-) Vet inte vem som haft roligast de här dagarna. Men det viktigaste är att vi haft roligt tillsammans. Jag hoppas intresset håller i sig. Vill så gärna att det här ska bli "vår" grej, som vi gör tillsammans, bara han och jag.
Här kommer lite bilder från lägret.

Lyssnar koncentrerat på vad ridfröken säger

Hoppla Julle!

Sötaste ekipaget

Efter ridningen smakar fikat extra gott

Springtävling

Vår stora kille har sprungit sitt första lopp. Hela 100 m sprang han, helt själv (till skillnad från de flesta andra barn som var tvungna att ha en förälder med som stöd).
Och som han kämpade!
Själv stod jag vid sidan och hejade och jublade och var så löjligt stolt som bara en mamma kan vara.
Här är han, på väg mot upploppet.