Vår stora kille har sprungit sitt första lopp. Hela 100 m sprang han, helt själv (till skillnad från de flesta andra barn som var tvungna att ha en förälder med som stöd).
Och som han kämpade!
Själv stod jag vid sidan och hejade och jublade och var så löjligt stolt som bara en mamma kan vara.
Här är han, på väg mot upploppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar