Jag har visst slutat amma

Insåg för några dagar sedan att nu har jag slutat amma för gott. Lillebror har ju ätit "riktig" mat ganska länge men jag har ammat lite efter måltiderna och när han vaknar vid 5-tiden och vill ha sin första frukost. Men så började han först rata högertutten. Den har han aldrig gillat lika bra av någon anledning, fråga mig inte varför, och plötsligt tog han den inte alls. Men vi fortsatte ett tag till med enbart vänster och utan att jag riktigt tänkte på det blev det mindre och mindre. Han upptäckte att det är jätteroligt att dricka vatten, då kan man ju slabba och leka lite också, så direkt törstig var han väl inte och inte hungrig heller.
Så mjölkproduktionen minskade såklart och när han då ville ha sin 5-frukost blev han väldigt missnöjd när den var så ynklig. Väldigt högljutt missnöjd! Det var bara att gå upp och laga välling. Sedan dess har han inte visat tuttarna något större intresse och nu tror jag inte det finns någon mjölk kvar alls längre.
Så var det med det.
Ska jag vara helt ärlig tycker jag det är ganska skönt, det där med amning har nog aldrig varit helt min grej.

Dumt!

Ibland inser man i efterhand sånt som kanske inte var så smart. Så här tänkte jag dela med mig av några av mina egna dumheter från de senaste dagarna. Alltid roar det någon och kanske kan man även lära sig av mina misstag, det bjuder jag på i så fall.
Dumt att inte barnsäkra innan man plockar fram gåstolen, tänkte visst inte riktigt på att räckvidden blir en helt annan när de små kommer upp från golvet. Snabb är han också, den lilla rackaren.
Dumt att fråga storebror vad han vill vara i Luciatåget istället för att bara bestämma själv. Självklart ville han vara spindelmannen, eller möjligtvis Lucia. Som tur var kom han efter lite funderande på att han vill vara pepparkaksgubbe, med hatten på sné, som i sången. Så nu har en pepparkaksdräkt inhandlats och då börjar han såklart muttra om att han vill vara tomte istället...
Dumt att åka själv med båda ungarna in till stan lördag efter lön och första adventshelgen med planen om att handla lite fint fönsterpynt till advent. Hoppsan! Var visst några till som tänkt samma.... Riktigt dumt med tanke på att jag lika gärna kunde åkt en annan dag i veckan istället.
Ja, ja, ibland har man otur när man tänker :-)

Tidsbrist

Det är inte så att jag saknar saker att skriva om och inte inspiration och skrivlust heller för den delen.
Jag ville skriva inlägg om lillebror, som fått sin första tand, gör sina första försök att börja krypa och som bara växer och växer (73 cm och 10.3 kg på senaste BVC besöket när han var precis 7.5 månad).
Jag ville skriva inlägg om storebror som kommer med fantastiska funderingar och frågor varje dag, som börjar lära sig alla bokstäverna, som har ridit själv på ponnyn Nisse och till och med "hoppat" (dvs styrt över en bom på marken).
Jag ville skriva inlägg om fröken häst och den stora bubblande glädjen över att äntligen vara igång med hoppningen igen och kunna rida "på riktigt".
Jag ville skriva inlägg om hur det kan bli så att man spontanköper en matsalsmöbel fast man inte riktigt har någon plats för den.
Jag ville skriva inlägg om hur underbart det kan vara att få en "vuxenhelg" tillsammans med sin man.
Jag ville skriva så mycket, men tiden räcker inte riktigt till.

Kan man göra rätt?

Igår var det skrik och gråt vid läggdags. Jag skulle till stallet och storebror var mycket upprörd. "Jag vill att mamma ska lägga mig!" "Jag vill bara ha min mamma!" Osv, osv. Det dåliga samvetet gnager på väg till den roliga träningen som jag väljer före att natta mina barn. Jag tröstar mig med att imorgon, då ska vi ta igen det, då är pappa borta och storebror ska få hela kvällen med mamma.
Så ikväll, vad tror ni händer?
"BUHÄÄÄÄ!! Jag vill ha min pappa!" Tårarna sprutar och bara pappa kan trösta, mamma duger inte alls.
Oväntat....
Kan man någonsin göra rätt?

Det går framåt!

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade angående striden om nattätandet. Men det går faktiskt framåt (ur min synvinkel alltså).
Vi tog helt enkelt och räknade ut hur många timmar han sover per dygn och sedan strukturerade vi upp sovstunderna dagtid så att det blir tillräckligt många timmar kvar för att han ska sova vettigt på natten. Sedan gäller det att ägna en hel del av den vakna tiden till att proppa ungen full med mat så han absolut inte ska vara hungrig på natten. Lite jobbigare dagar blir det. När han inte får sova när och hur mycket han vill krävs en något större insats för att hålla honom nöjd. Men det är lätt värt det om man får sova på natten. Och, peppar, peppar, verkar det fungera. Vi hade ett litet bakslag i helgen när vi var bortresta men annars har han sovit 10-11 timmar i sträck varje natt sedan vi började med våra nya rutiner. Hoppas, hoppas att det håller i sig!
Synd bara att jag nu istället ägnat nätterna åt att hosta istället för att sova. Men det kan man ju knappast anklaga lillebror för i alla fall.

Var kommer det ifrån?

Jag har inget minne av att jag brydde mig speciellt mycket om mitt utseende som barn och min kära makes intresse för kläder, mode och frisyrer har väl aldrig varit direkt välutvecklat.
Så var storebror fått det intresset ifrån, det förstår jag faktiskt inte. Men tydligen är det väldigt viktigt för honom. Han har extremt bestämda åsikter om vad han ska och kanske framför allt vad han inte ska ha på sig. Diskussionens vågor går höga de flesta mornar innan vi lyckas komma överens. Oftast får han faktiskt bestämma själv vad han ska ha på sig, men vill man gå till dagis i shorts i slutet av oktober måste mamma faktiskt sätta ner foten (det slutade med shorts med långkalsonger under, en kompromiss vi båda kunde leva med).
Och nu skulle han klippa sig. För enkelhetens skull brukar vi mest bara klippa så kort som möjligt så han klarar sig ett tag utan att bli alltför långhårig. Men nu hade han bestämt att han skulle ha samma coola frisyr som sin favorit "fröken" på förskolan. Det skulle vara rakat på sidorna och stå upp på huvudet. Alternativet som han kunde tänka sig var att spara ut det till långt och det går helt bort, så då fick det bli den coola frisyren. Frisören fixade med vax och allt och han blev så nöjd men grät bittra tårar när vi duschade honom på kvällen och frisyren blev platt. I ett svagt ögonblick lovade jag att vi skulle fixa håret på morgonen och sedan vägrade han både cykelhjälm och mössa för att inte platta till frisyren. Till sist gick han med på att ta på mössan efter att ha kontrollerat ett par gånger i spegeln att frisyren var okej även efter mössan varit på.
Behöver jag säga att jag inte ser fram emot hans tonår? Kanske lika bra att han får ett eget badrum direkt så vi andra får en chans att åtminstone borsta tänderna på morgonen....