Jag har inget minne av att jag brydde mig speciellt mycket om mitt utseende som barn och min kära makes intresse för kläder, mode och frisyrer har väl aldrig varit direkt välutvecklat.
Så var storebror fått det intresset ifrån, det förstår jag faktiskt inte. Men tydligen är det väldigt viktigt för honom. Han har extremt bestämda åsikter om vad han ska och kanske framför allt vad han inte ska ha på sig. Diskussionens vågor går höga de flesta mornar innan vi lyckas komma överens. Oftast får han faktiskt bestämma själv vad han ska ha på sig, men vill man gå till dagis i shorts i slutet av oktober måste mamma faktiskt sätta ner foten (det slutade med shorts med långkalsonger under, en kompromiss vi båda kunde leva med).
Och nu skulle han klippa sig. För enkelhetens skull brukar vi mest bara klippa så kort som möjligt så han klarar sig ett tag utan att bli alltför långhårig. Men nu hade han bestämt att han skulle ha samma coola frisyr som sin favorit "fröken" på förskolan. Det skulle vara rakat på sidorna och stå upp på huvudet. Alternativet som han kunde tänka sig var att spara ut det till långt och det går helt bort, så då fick det bli den coola frisyren. Frisören fixade med vax och allt och han blev så nöjd men grät bittra tårar när vi duschade honom på kvällen och frisyren blev platt. I ett svagt ögonblick lovade jag att vi skulle fixa håret på morgonen och sedan vägrade han både cykelhjälm och mössa för att inte platta till frisyren. Till sist gick han med på att ta på mössan efter att ha kontrollerat ett par gånger i spegeln att frisyren var okej även efter mössan varit på.
Behöver jag säga att jag inte ser fram emot hans tonår? Kanske lika bra att han får ett eget badrum direkt så vi andra får en chans att åtminstone borsta tänderna på morgonen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar