Pysselfika

Det låter väl mysigt? Föräldrarna kommer till dagis, julpysslar och fikar tillsammans med sina barn samtidigt som man är social och trevlig med de andra föräldrarna.
Det är säkert mysigt också, om man inte har ett barn som efter intag av saft och kaka far runt som en sockerstinn tornado bland glitter, paljetter och klister.
Som målar överallt, med alla färger samtidigt.
Som rullar flörtkulorna på golvet istället för att göra små söta tomtar och som klistrar ihop alla bokmärkena till smällkaramellerna till en enda stor klump.
Ska man dessutom samtidigt hindra lillebror från att äta silkespapper, nejlikor och annat olämpligt. Ja, då blir det inte så mycket tid till varken kaffedrickande eller socialt umgänge.
Fast kallt kaffe med glitter i smakar ändå inget vidare kan jag tala om.
Sedan ska man ju få med sig barnet hem också, gärna innan kraschen efter sockerkicken inträffar. Behöver jag säga att jag misslyckades? Behöver jag säga att jag var rätt svettig innan vi lyckades ta oss därifrån? Behöver jag säga att det kommer dröja innan jag ens funderar på att närvara vid pysselfika igen?