Globen horse show

I helgen har sonen besökt Globen horse show för första gången i sitt liv (skandinavium klarade vi ju av innan han ens var ett halvår gammal) och om jag ska döma av hans förtjusning var det inte sista gången :-) Jag var lite tveksam innan, kanske skulle han inte uppskatta det, kanske är han fortfarande för liten. Men han älskade det, var helt uppslukad hela föreställningen och ville inte gå hem när det var slut. Efteråt bubblade han på om att han också ville rida med svärd (som riddarna) och tävla men en liten häst som sprang fort och hoppade (som de som rider shettisgaloppen). Hans pappa, som också besökte sitt livs första Globen horse show var inte riktigt lika entusiastisk över dessa planer... Men mamman kunde inte sluta le.

Nu börjar den!

Den stora förvandlingen av vårt kök. Äntligen, får man väl lov att säga. För tanken var ju från början att köket skulle renoveras innan vi flyttade in....
I helgen har vi ( med hjälp av syster med familj, en gammelmoster och en kollega, tack underbara ni för er hjälp, det hade inte varit möjligt utan er) rivit ut det mesta av det gamla köket och i veckan kommer hantverkarna. Två veckor ska det ta. Så nu är det mer kaos än vanligt här ett tag framåt och mycket micromat lär det bli (men ska jag vara helt ärlig gråter jag väl inte direkt över två veckor utan matlagning). Sedan har vi förhoppningsvis ett nytt fräscht och fint kök. Längtar!

Kusinträff

I helgen har vi haft besök av makens syster plus barn. Kusinerna har haft jätteroligt tillsammans. Det märks att de gillar varandra, eller vad säger ni?


Klart man passar på att pussas med när man nu får chansen :-)


Söta, eller hur!

Tankar om mat

Paulo Roberto tillhör i vanliga fall inte mina idoler, men idag läste jag en intervju med honom som nästan fick mig att ändra uppfattning, eller tja, i alla fall tycka att han verkar något mindre puckad än vad jag hittills tyckt.... Han sa bland annat att god mat inte ska behöva ta mer än 15 minuter att laga (jag kan sträcka mig till 20 minuter, men där går min gräns) och angående bantning och olika dieter sa han ungefär såhär. Livet blir för jävla tråkigt utan kolhydrater, skit i GI och LCHF och allt vad de heter, rör på dig mer istället. Kan bara hålla med, bränn mer än vad du stoppar i dig, svårare än så är det inte. Sedan kan man ju försöka äta nyttigt och varierat med, annars blir det lite väl jobbigt att motionera bort allt, men ja ni fattar principen.
Själv har jag precis smaskat i mig fläskfilé med fluffigt potatismos och kantarellsås. Mums! Tog såklart betydligt mer än 20 minuter att tillreda, men så var det inte jag som lagade maten heller. Jag har absolut inga problem med att äta mat som tar lång tid att laga, det gör jag gärna och jag är väldigt tacksam för att det finns andra i familjen som gärna tillbringar en stund framför spisen :-)

Stulen mössa

När jag kom för att hämta sonen på dagis hade han ingen mössa. På frågan varför han inte hade mössa svarade han "Skatan tog min mössa och flög iväg, högt upp i trädet". Tydligen hade mössan försvunnit någon gång under förmiddagens utelek. Fröknarna hade också frågat var den tagit vägen och fått samma svar. Alla hade letat efter mössan men den förblev försvunnen och sonen fortsatte envist hävda att skatan tog den. Och vem vet, kanske bor det en skatfamilj i den till våren.
Under tiden jag fick mösshistorien förklarad för mig av dagisfröken passade sonen på att tillsammans med en kompis låsa in sig på toaletten, sätta stopp i avloppet och ordna en fin liten översvämning.
Ja, ingen kan ju klaga på hans påhittighet i alla fall :-)

Duktiga flickor

Att det ska vara så svårt att säga nej. För att inte tala om nej, följt av det kan jag inte / orkar jag inte / klarar jag inte. I stor sett omöjligt att pressa fram verkar det som. Vad är det för fel på oss duktiga flickor? Vad är det vi försöker bevisa? Ingen tackar dig när du slutligen faller samman. Varför ökar du farten när du ser väggen närma sig? Tror du att du ska komma igenom bara farten är hög nog?
Det är dags att dra i nödbromsen nu. Dra fort och hoppa av innan det är för sent.

Tusen frågor

Är dagis stängt nu?
Är det öppet imorgon?
Varför regnar det?
Vart ska den pojken gå och varför har han inga stövlar?
Var bor han?
Vems är den bilen?
Vad gör han?
Varför blåser det?
Varför cyklar du inte hela backen mamma?
Vad är det som låter?
Detta är ett urval av de frågor jag fick på vägen hem från dagis idag. Observera att det tar ca. 3-5 minuter att cykla hela vägen. Självklart förväntas mamma veta svaret på alla frågor och de flesta svar får dessutom följdfrågan, Varför? Visst är det härligt med vetgiriga barn!?