Idag har jag varit väldigt huslig och gjort eget äppelmos. När jag ändå var i farten gjorde jag lite puré till lillebror med.
Vi hade det riktigt mysigt här på kvällen, maken och jag. Hann rensade dagens skörd av trattkantareller och jag fixade med äpplena. Som bonus hann vi prata lite med. Det blir ju annars inte mycket av det när man somnar bredvid varandra i TV-soffan....
söndag 18 september 2011
Overallångest
Hur svårt ska det vara egentligen? Det handlar ju trots allt bara om ett vanligt klädesplagg. Varför framkallar det sådan ångest?
Kanske för att det ska inhandlas innan man ens vill tänka på att det kommer bli vinter? Har gjort misstaget att vänta tills det börjar bli dags att ta på overallen innan den inhandlas och blev mer eller mindre idiotförklarad av personalen i butikerna. Du kan inte köpa overall nu, de sålde vi slut i september, nu är det vårkollektionen som gäller (och så lite himlande med ögonen åt den hopplösa mamman).
Kanske för att den kostar mer än vad jag brukar lägga på en vinterjacka åt mig själv och ändå kommer vara urvuxen till nästa år?
Kanske för att det finns så många att välja på och det är i princip omöjligt att veta vilken av alla dessa overaller som kommer hålla gullungen lagom varm och torr, som klarar ungefär 100 tvättar (eftersom den garanterat blir nerkissad ungefär så många gånger), att brutaltorkas i torkskåpet på dagis och oändligt med rumpåkande i sådär lagom grusig snö?
Nu är årets overall till storebror inhandlad i alla fall (lillebror får klara sig med den ärvda fleeceoverallen i år, han kommer förhoppningsvis ändå mest åka vagn den här vintern) om det blev ett lyckat eller misslyckat köp kommer jag väl tyvärr inte veta förrän framåt våren och då är det ändå för sent att göra något åt saken.....
Kanske för att det ska inhandlas innan man ens vill tänka på att det kommer bli vinter? Har gjort misstaget att vänta tills det börjar bli dags att ta på overallen innan den inhandlas och blev mer eller mindre idiotförklarad av personalen i butikerna. Du kan inte köpa overall nu, de sålde vi slut i september, nu är det vårkollektionen som gäller (och så lite himlande med ögonen åt den hopplösa mamman).
Kanske för att den kostar mer än vad jag brukar lägga på en vinterjacka åt mig själv och ändå kommer vara urvuxen till nästa år?
Kanske för att det finns så många att välja på och det är i princip omöjligt att veta vilken av alla dessa overaller som kommer hålla gullungen lagom varm och torr, som klarar ungefär 100 tvättar (eftersom den garanterat blir nerkissad ungefär så många gånger), att brutaltorkas i torkskåpet på dagis och oändligt med rumpåkande i sådär lagom grusig snö?
Nu är årets overall till storebror inhandlad i alla fall (lillebror får klara sig med den ärvda fleeceoverallen i år, han kommer förhoppningsvis ändå mest åka vagn den här vintern) om det blev ett lyckat eller misslyckat köp kommer jag väl tyvärr inte veta förrän framåt våren och då är det ändå för sent att göra något åt saken.....
torsdag 15 september 2011
Surar
Jag tycker att jag för det mesta är en ganska positiv person men just nu är jag lite sur faktiskt.
Åkte glatt ut till stallet för att äntligen få rida min häst. Har inte ridit henne sedan i fredags av olika anledningar. Kommer ut och hittar en lerhög i boxen. Hon är väldigt förtjust i lerinpackningar, fröken häst. Upptaget på ryktplatsen så jag borstade i boxen. Till sist var hon hyfsat ren men jag var istället täckt av damm. Ska bara kratsa hovarna så är jag klar. Då upptäcker jag att ena bakskon hänger i tre sömmar. Suck! Inte lyckades jag få loss den heller. Varför har jag inte riktiga grejer!? Varje gång det här händer tänker jag att jag ska skaffa det, men sedan förtränger jag det glatt tills nästa gång en sko hänger lös. Med en trött liten hovtång kommer man inte långt när man ska leka hovslagare.
Surade ur helt och åkte hem. Tänkte muntra upp mig lite med att se på lite fina hoppehästar på TV. Det är ju ändå EM så jag antog att det åtminstone skulle visas något sammandrag. Det gör det mycket riktigt, men kan ni gissa vilken tid? 23:45-0045, vilken trött småbarnsmamma tror ni orkar hålla sig vaken så länge? Inte den här mamman i alla fall. Så nu tänker jag dra täcket över huvudet och sura tills jag somnar,
Som tur är har jag världens bästa hovslagare som ska försöka komma imorgon och slå på skon igen, så förhoppningsvis är jag mindre sur då.
Åkte glatt ut till stallet för att äntligen få rida min häst. Har inte ridit henne sedan i fredags av olika anledningar. Kommer ut och hittar en lerhög i boxen. Hon är väldigt förtjust i lerinpackningar, fröken häst. Upptaget på ryktplatsen så jag borstade i boxen. Till sist var hon hyfsat ren men jag var istället täckt av damm. Ska bara kratsa hovarna så är jag klar. Då upptäcker jag att ena bakskon hänger i tre sömmar. Suck! Inte lyckades jag få loss den heller. Varför har jag inte riktiga grejer!? Varje gång det här händer tänker jag att jag ska skaffa det, men sedan förtränger jag det glatt tills nästa gång en sko hänger lös. Med en trött liten hovtång kommer man inte långt när man ska leka hovslagare.
Surade ur helt och åkte hem. Tänkte muntra upp mig lite med att se på lite fina hoppehästar på TV. Det är ju ändå EM så jag antog att det åtminstone skulle visas något sammandrag. Det gör det mycket riktigt, men kan ni gissa vilken tid? 23:45-0045, vilken trött småbarnsmamma tror ni orkar hålla sig vaken så länge? Inte den här mamman i alla fall. Så nu tänker jag dra täcket över huvudet och sura tills jag somnar,
Som tur är har jag världens bästa hovslagare som ska försöka komma imorgon och slå på skon igen, så förhoppningsvis är jag mindre sur då.
måndag 12 september 2011
Liten börjar bli stor
Idag vände sig lillebror själv från mage till rygg för första gången. Han får verkligen kämpa med sin långa tunga kropp. Andra barn brukar ju "vippa" över så fort de får ner huvudet men han har länge legat som en skruv utan att få med sig benen och rumpan. Men idag låg han och gungade tills nederdelen också kom med. Gissa om han var nöjd sedan :-)
Smakportioner har vi börjat med också. Fast jag vet inte. Inget av mina barn verkar riktigt förstå poängen med smakportioner. Man blir ju inte mätt! De vill ha "riktiga" portioner direkt annars blir det ilskna skrik. Vi är hungriga i vår familj....
Tiden går så fort! Vår lilla plutt börjar bli stor.
Smakportioner har vi börjat med också. Fast jag vet inte. Inget av mina barn verkar riktigt förstå poängen med smakportioner. Man blir ju inte mätt! De vill ha "riktiga" portioner direkt annars blir det ilskna skrik. Vi är hungriga i vår familj....
Tiden går så fort! Vår lilla plutt börjar bli stor.
söndag 11 september 2011
Höstutflykt
Vi har riktigt fina vandringsleder här där vi bor och precis lagom långa för små korta ben. I helgen kom vi äntligen iväg på en tur.
Efter en något kaotisk morgon, där jag själv (maken var iväg på ett möte) skulle fixa matsäck, packa ryggsäcken och få på mig och barnen kläder (inte helt lätt när den ena ungen hade extremt bestämda åsikter om vad han skulle, eller framför allt INTE skulle, ha på sig) kom vi iväg.
Vi tog den kortaste slingan på 2.5 km vilket kändes precis lagom.
Eftersom vi alla var ganska hungriga stannade vi vid första bästa rastplats och åt vår medhavda lunch medan lillebror sov sin lunchlur på en filt.
Efter lunchen satt jag kvar en stund medan storebror sprang iväg och lekte med pappan. Tog en extra kopp kaffe, vände näsan mot solen och andades in skogens höstdoft och lyssnade på storebrors pärlande skratt och lillebrors djupa andetag. Riktig livskvalité!
Efter lunchen vandrade vi vidare. Plockade lite svamp och åt en hel del blåbär och lingon (somliga åt mer än andra...).
En väldigtmysig utflykt! Jag tror vi alla var lika nöjda med dagen :-)
Här är några bilder:
Lunch i solen
Lillebror trivs i selen
Efter en något kaotisk morgon, där jag själv (maken var iväg på ett möte) skulle fixa matsäck, packa ryggsäcken och få på mig och barnen kläder (inte helt lätt när den ena ungen hade extremt bestämda åsikter om vad han skulle, eller framför allt INTE skulle, ha på sig) kom vi iväg.
Vi tog den kortaste slingan på 2.5 km vilket kändes precis lagom.
Eftersom vi alla var ganska hungriga stannade vi vid första bästa rastplats och åt vår medhavda lunch medan lillebror sov sin lunchlur på en filt.
Efter lunchen satt jag kvar en stund medan storebror sprang iväg och lekte med pappan. Tog en extra kopp kaffe, vände näsan mot solen och andades in skogens höstdoft och lyssnade på storebrors pärlande skratt och lillebrors djupa andetag. Riktig livskvalité!
Efter lunchen vandrade vi vidare. Plockade lite svamp och åt en hel del blåbär och lingon (somliga åt mer än andra...).
En väldigtmysig utflykt! Jag tror vi alla var lika nöjda med dagen :-)
Här är några bilder:
Lunch i solen
Lillebror trivs i selenonsdag 7 september 2011
Lite gnällig
Det är alltså inte något av barnen det handlar om, utan det är jag som känner mig lite gnällig.
Efter helgens händelser var jag rejält trött och då passade dunderförkylningen från helvetet på att göra entré. Näsan rinner, halsen värker, hosta och hela huvudet känns igentäppt. Inte blir det bättre av att lillebror nu bajsar regelbundet var 3-4 h istället för en gång i veckan. Vilket innebär att man även får gå upp och torka bajs på nätterna och då piggnar han till rejält och förstår inte alls varför man ska lägga sig och sova igen sedan. Sömnbrist gör inte direkt att man känner sig fräschare....
Och så var det ju det där med hästen. Eftersom fröken häst nu hade sönder sin medryttare får jag för tillfället sköta all hennes motion själv. Det är man såklart jättesugen på när regnet öser ner och förkylningen härjar i kroppen.
Självklart är det mer synd om medryttaren som bröt fotleden, men jag kan inte låta bli att tycka lite synd om mig själv också.
Gnäll, gnäll, gnäll!
Så, nu har jag gnällt färdigt! Nu tänker jag försöka sova en stund och samla lite kraft tills det är dags att hämta storebror på dagis.
Efter helgens händelser var jag rejält trött och då passade dunderförkylningen från helvetet på att göra entré. Näsan rinner, halsen värker, hosta och hela huvudet känns igentäppt. Inte blir det bättre av att lillebror nu bajsar regelbundet var 3-4 h istället för en gång i veckan. Vilket innebär att man även får gå upp och torka bajs på nätterna och då piggnar han till rejält och förstår inte alls varför man ska lägga sig och sova igen sedan. Sömnbrist gör inte direkt att man känner sig fräschare....
Och så var det ju det där med hästen. Eftersom fröken häst nu hade sönder sin medryttare får jag för tillfället sköta all hennes motion själv. Det är man såklart jättesugen på när regnet öser ner och förkylningen härjar i kroppen.
Självklart är det mer synd om medryttaren som bröt fotleden, men jag kan inte låta bli att tycka lite synd om mig själv också.
Gnäll, gnäll, gnäll!
Så, nu har jag gnällt färdigt! Nu tänker jag försöka sova en stund och samla lite kraft tills det är dags att hämta storebror på dagis.
söndag 4 september 2011
En dopdag att minnas
Igår var det då dags för dop av lillebror. Dagen började strålande med vackert väder och en planering som flöt på bra. Det kändes som om vi hade det mesta under kontroll.
När jag precis klivit ur duschen och stod i underkläderna och försökte fixa hår och smink ringer telefonen. Det är min medryttare, Jag hör genast att något är på tok och när hon säger att hon fallit av i skogen, troligtvis brutit något och att fröken häst sprungit sin väg, då blev det lätt panik kan jag lova. istället för att i lugn och ro klä på mig och barnen och åka i god tid till kyrkan för att hinna förbereda lite och vara på plats för att hälsa alla välkomna fick jag fånga häst och leta efter medryttaren i skogen för att sedan skicka henne med ambulans till sjukhuset. Några minuter innan dopet skulle börja sladdade vi in på parkeringen. Då var jag genomsvettig och hade fortfarande rejäl puls. Men vi var inte sist i alla fall. Syster och även gudmor till lillebror hade tvingats göra "kräkstopp" på vägen då sonen blev åksjuk och var också sen. Men till sist var vi alla på plats och dopet kunde börja.
Det blev en riktigt fin ceremoni, lagom högtidlig och med mycket kärlek och personlighet. Lillebror skötte sig som det goaste charmtroll han är, var bara glad och nyfiken hela tiden.
Efter dopet blev det lunch i sockenstugan, en jättemysig liten byggnad precis bredvid kyrkan. Vänliga hjälpande händer såg till att det blev dukat och maten kom fram trots att vi inte hunnit förbereda som det var tänkt. Maten räckte (och blev över) och alla verkade hitta något de gillade och kunde äta.
Efter maten var det dags för doptårta och vilka tårtor sedan! De var helt fantastiska. Alla hembakta såklart med massor av kärlek av världens bästa farmor. Förutom tårtor fanns morfars bullar, Elisabeths "Anna biskvier" och en massa annat gott. Jag tror nog ingen gick hungrig från det kalaset....
Städningen och disken som vi tänkt åka tillbaka och ordna med efteråt var klar innan vi knappt förstått hur det gått till.
Som alltid är det svårt att hinna prata och umgås med alla, men jag hoppas att ni alla förstår hur glada vi är att ni var där. Tack allihopa för att ni var med och gjorde lillebrors dop till en sådan minnesvärd dag!
Här kommer lite bilder från dagen:
Kyrkan
Uppställda utanför kyrkan
Lillebror i sin gudmors famn
Några av godsakerna på fikabordet
När jag precis klivit ur duschen och stod i underkläderna och försökte fixa hår och smink ringer telefonen. Det är min medryttare, Jag hör genast att något är på tok och när hon säger att hon fallit av i skogen, troligtvis brutit något och att fröken häst sprungit sin väg, då blev det lätt panik kan jag lova. istället för att i lugn och ro klä på mig och barnen och åka i god tid till kyrkan för att hinna förbereda lite och vara på plats för att hälsa alla välkomna fick jag fånga häst och leta efter medryttaren i skogen för att sedan skicka henne med ambulans till sjukhuset. Några minuter innan dopet skulle börja sladdade vi in på parkeringen. Då var jag genomsvettig och hade fortfarande rejäl puls. Men vi var inte sist i alla fall. Syster och även gudmor till lillebror hade tvingats göra "kräkstopp" på vägen då sonen blev åksjuk och var också sen. Men till sist var vi alla på plats och dopet kunde börja.
Det blev en riktigt fin ceremoni, lagom högtidlig och med mycket kärlek och personlighet. Lillebror skötte sig som det goaste charmtroll han är, var bara glad och nyfiken hela tiden.
Efter dopet blev det lunch i sockenstugan, en jättemysig liten byggnad precis bredvid kyrkan. Vänliga hjälpande händer såg till att det blev dukat och maten kom fram trots att vi inte hunnit förbereda som det var tänkt. Maten räckte (och blev över) och alla verkade hitta något de gillade och kunde äta.
Efter maten var det dags för doptårta och vilka tårtor sedan! De var helt fantastiska. Alla hembakta såklart med massor av kärlek av världens bästa farmor. Förutom tårtor fanns morfars bullar, Elisabeths "Anna biskvier" och en massa annat gott. Jag tror nog ingen gick hungrig från det kalaset....
Städningen och disken som vi tänkt åka tillbaka och ordna med efteråt var klar innan vi knappt förstått hur det gått till.
Som alltid är det svårt att hinna prata och umgås med alla, men jag hoppas att ni alla förstår hur glada vi är att ni var där. Tack allihopa för att ni var med och gjorde lillebrors dop till en sådan minnesvärd dag!
Här kommer lite bilder från dagen:
Kyrkan
Uppställda utanför kyrkan
Lillebror i sin gudmors famn
Några av godsakerna på fikabordet
För er som undrar så ligger medryttaren just nu på sjukhuset och väntar på att få sin brutna fotled opererad, i övrigt mår hon bra. Fröken häst klarade sig utan en skråma men är för tillfället en ganska billig häst, man blir inte så populär när man har sönder sin medryttare nämligen...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)