Vårt charmtroll

Vår son är ett riktigt charmtroll, det får vi höra hela tiden. Påhittig, glad och full av energi. För det mesta är han alldeles underbar, men vissa dagar önskar man att det vore lite mindre påhittighet och framför allt lite mindre energi.... Vissa dagar måste man ju faktiskt göra tråkiga saker. Man måste städa, tvätta och storhandla. Då kan det bli en aning påfrestande med någon som bygger koja av alla soffkuddarna på golvet, någon som river ut alla böcker som vi nyss ställde prydligt och fint i bokhyllan för att han vill "läsa", någon som vill "hjälpa till" att sortera viktiga papper på sitt eget lilla vis, någon som vill plocka upp och prova alla elektronikprylar som vi precis sorterat och stoppat ner i en låda, någon som rymmer ut för att cykla nedför verandatrappen, någon som badar sin tygboll och sig själv med kläderna på, någon som har "spring-fort-tävling" i stora matbutiken (man springer inte så fort med en gigantisk fullastad kundvagn), någon som pratar konstant och ställer tusen frågor. Ja, ni förstår säkert och då har jag säkert inte fått med hälften av alla påhitt ändå. Och när man till sist lyckats brotta ner den studsande ungen i sängen och han sover sött som en liten ängel, ja då finns liksom inte så värst mycket energi kvar till allt tråkgöra.

Feeling hot, hot, hot

33 grader, det är definitivt för varmt för min smak. Speciellt om man ska försöka få något vettigt gjort.... Nej, tacka vet jag vanlig hederlig småkall svensk sommar!
Idag släpade vi ner sonens gamla badbalja från vinden (där det var ännu varmare än i resten av huset, 50 grader, minst) den har han nu som pool i trädgården. En "riktig" barnpool ska absolut införskaffas, varför vi inte redan köpt en vet jag faktiskt inte, det har liksom bara inte blivit av.
Häromnatten provade vi att fylla upp garaget med vatten, av misstag alltså, vi hade inte tänkt ha det som pool. Vi skulle grilla och eftersom det är så torrt drog vi fram vattenslangen. Sedan åt vi och hade trevligt hela kvällen men när vi skulle gå och lägga oss hördes ett konstigt ljud från garaget, det liksom skvalade.... Det visade sig att kopplingen till slangen åkt isär så där stod vattnet och sprutade för fullt. Det var bara att ställa sig och svabba och rädda det som räddas kunde. Tur i oturen hade vi i alla fall för det har torkat bra i värmen och det var bara några böcker som blev helförstörda. (Varför vi förvarar böcker i förrådet kan man ju undra, men det är en helt annan historia)

En ny regel

Jag har bestämt en ny regel, den lyder som följer. Man kan hoppa över dagens ridpass utan dåligt samvete om det fortfarande är över 30 grader varm när klockan är efter 20. Plötsligt kändes det som en väldigt bra idé att ge hästen sommarlov. Den tjocka magen tar vi tag i när det är augusti och förhoppningsvis något svalare. Var ut till stallet idag och tittade till henne, hon verkar inte ha något emot mitt förslag om lite ledighet.

Dagens boktips

Har idag sträckläst Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst". Tokbra! Man skrattar och gråter om vartannat. Läs den!
I övrigt har jag och sonen bakat muffins, eller egentligen var det väl mest jag som bakade, han hjälpte till att slicka skålen och äta upp smarties som hade fel färg för att passa som dekoration (bruna smarties på chokladmuffins ser nämligen inte så festligt ut).

Ett litet plupp men vilken stolthet

Vi håller på och övar för att sonen ska bli blöjfri. Han har gått på pottan länge och vet mycket väl vad den är till för. Kan vara torr hela dagar och nätter med om bara hans föräldrar ser till att han använder pottan regelbundet. Men han har väldigt svårt att se poängen i att avbryta någon rolig lek för att gå på pottan när man lika gärna kan göra sina behov i blöjan och fortsätta leka.... Igår skedde dock ett stort genombrott. Vi var på släktkalas och sonen lekte för fullt med kusinerna. Helt plötsligt kommer han fram till mig och sa de magiska orden "Mamma, jag vill ha pottan" Nu fanns ingen potta att tillgå, men en barnsits till toaletten kunde vi leta fram. Sonen tyckte det verkade lite läskigt att sitta på den stora toaletten och plötsligt ville han inte längre. Efter lite övertalning gick han med på att provsitta toaletten i alla fall, om han fick ta med bilarna och leka med. Så vi satt inne på toa och körde bil en stund och så plötsligt "PLUPP" Mamma jublade, det var helt äkta glädje, det kan jag lova. Sonen var jättestolt, han hade bajsat på toaletten, som en stor kille. Jag känner mig också oändligt stolt. Inte bara avbröt han leken för att tala om att han var bajsnödig, han fixade även att bajsa på ett helt nytt ställe, på en stor toalett istället för pottan. Vilket framsteg!

Semesterns första dag

Det blir aldrig som man tänkt sig, när ska jag lära mig det?
Idag var första dagen på min semester, eller ja, egentligen var väl första dagen redan i lördags, men då kändes det som vanlig helg, så jag räknar idag som första dagen. Som jag längtat efter denna semester. Våren har varit tuff jobbmässigt och de senaste veckorna har jag känt mig riktigt sliten. Semesterdrömmen har hållit mig uppe. Förra veckan oroade jag mig lite för att det fina vädret skulle ta slut lagom till min semester började, jag oroade mig helt i onödan. Solen skiner och det är VARMT. Nu har jag ingen större glädje av det eftersom sonen inleder semestern med att bli sjuk, så istället för att undersöka utbudet på badplatser runt vårt nya boende så svettas jag hemma samtidigt som jag gör allt för att försöka få i honom tillräckligt med vätska. Eftersom han är i en av sina underbara trotsperioder för tillfället ser han förstås möjligheten att visa sin makt när han märker hur angelägen jag är att han ska dricka. Jag vill ha vatten (mamma hämtar vatten), nej jag vill inte ha vatten, jag vill ha saft (mamma hämtar saft), nej jag vill inte ha saft, jag vill ha isglass (mamma hämtar isglass), tar en slick på glassen, vill inte ha, den är kall, vill ha frukt osv, osv tills jag håller på att få ett mindre sammanbrott. Jag kan ju inte gärna säga att passar det inte så kan han vara utan, för jag måste ju få i honom vätska och det vet han förstås, skitungen!
Efter lunch var jag en dålig mor och släpade sjuklingen till stallet eftersom hästen skulle skos. Nu verkade han inte direkt lida för det utan piggnade snarare till, drack självmant och åt av hästarnas äpplen. Rida ville han också och eftersom jag lovat att han ska få prova plockade vi in den minsta ponnyn och så fick han sitta på den en stund. Han verkade tycka det var lite läskigt och ville kliva av ganska omgående, så frågan är väl om det var första och sista gången han satt på en häst, det återstår att se.

En blogg

Jag har funderat på det ett tag, att skaffa mig en egen blogg alltså. Någonstans att samla mina tankar och dela dem med de som vill. Kanske blir det bara en semesterblogg som tar slut i samma ögonblick som den verkliga vardagen börjar igen, det är inte helt osannolikt. Men min förhoppning är att hinna skriva lite då och då i alla fall. Vi få se hur det blir....