Nu har vi bott ganska precis ett år i vårt hus och det känns så bra! Tänk att något som på pappret inte alls stämmer kan bli så rätt.
Vi hade en ganska klar idé om vad vi letade efter när vi började vår husjakt. Ett äldre hus med charm, stort och rymligt med en rejäl tomt. Något åt det hållet i alla fall. Istället blev det en massproducerad 80-tals villa på ynkliga 121 kvadratmeter med pyttetomt. Så värst charmigt är det väl inte heller om man inte gillar strukturtapeter och valv. Men ändå passar det oss helt perfekt. Säga vad man vill om massproducerade 80-talshus, men de hade i alla fall hyfsat bra koll på vad de gjorde och man slipper obehagliga överraskningar i form av fukt i källaren när man ingen källare har. De 121 kvadratmetrarna känns fullt tillräckliga att hålla ordning på. Den pyttelilla tomten är precis lagom jobbig att sköta och med skogen som granne känns den betydligt större. Strukturtapeter och valv är ju förhållandevis lätt att åtgärda på egen hand, sakta men säker formar vi huset efter vår stil och om inte annat så vänjer man sig. Svampvalvet som fick mig lätt illamående till att börja med bor fortfarande kvar, nu ser jag det knappt längre.
Dessutom har jag under denna evihetslånga vinter varit oändligt tacksam över att busshållsplatsen finns på lagom kryckhopparavstånd och att det inte tar mer än ett par minuter att vagga sig till dagis. Snälla grannar som är trevliga, hjälpsamma och som håller koll på huset när man är bortrest gör inte direkt att man trivs sämre.
Vi har hittat hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar