Allt för ett leende

Jag läste en forskningsartikel där de kommit fram till att när ett litet barn ler frisläpps substanser i hjärnan hos mamma/pappa som triggar samma receptorer som några av de mest verksamma lyckodrogerna. Inte konstigt att man blir beroende. Lillebror har börjat fyra av de där underbara tandlösa leendena och det finns inga gränser för hur fånig man kan vara för att framkalla ett. Och när det väl kommer så glömmer man sömnbrist, skrik, bajsfontäner, och onda bröstvårtor och fylls istället av lyckobubblor. Naturen är bra smart ibland!