Det är inte så att jag saknar saker att skriva om och inte inspiration och skrivlust heller för den delen.
Jag ville skriva inlägg om lillebror, som fått sin första tand, gör sina första försök att börja krypa och som bara växer och växer (73 cm och 10.3 kg på senaste BVC besöket när han var precis 7.5 månad).
Jag ville skriva inlägg om storebror som kommer med fantastiska funderingar och frågor varje dag, som börjar lära sig alla bokstäverna, som har ridit själv på ponnyn Nisse och till och med "hoppat" (dvs styrt över en bom på marken).
Jag ville skriva inlägg om fröken häst och den stora bubblande glädjen över att äntligen vara igång med hoppningen igen och kunna rida "på riktigt".
Jag ville skriva inlägg om hur det kan bli så att man spontanköper en matsalsmöbel fast man inte riktigt har någon plats för den.
Jag ville skriva inlägg om hur underbart det kan vara att få en "vuxenhelg" tillsammans med sin man.
Jag ville skriva så mycket, men tiden räcker inte riktigt till.
Så kan det vara. Ibland rusar livet! Vuxenhelg skulle vi också behöva. Det känns inte som vi gör något annat än renoverar och flyttar saker. Kram på dig.
SvaraRaderaFast jag tycker ju att jag borde ha massor med tid, jag som är "ledig" och bara går hemma på dagarna. Ändå rusar livet på och jag hinner knappt med. Kanske känns det så just för att det blir så extremt tydligt hur snabbt tiden går när man delar dagarna med en liten kille som utvecklas hela tiden. För tiden går väl antagligen alltid lika snabbt, man är bara inte medveten om det.
SvaraRaderaKram tillbaka!