Vänner

I helgen träffade vi några vänner. Jag räknar dem som nära, trots det var det flera år sedan vi sågs. Men så fort de klev innanför dörren kändes det som igår. Vi har så mycket gemensamt, så mycket att prata om. Vi undrade nog allihop varför vi inte ses oftare.
Många av mina vänner finns långt bort. Nära i hjärtat, nära i livet, men milen är många och att resa tar tid. Hur får man tiden att räcka till?
Tur att vi funkar på lika villkor. Ingen blir sur för att det går veckor eller till och med månader mellan samtalen. Jag vet att ni finns där när jag behöver er och hoppas ni vet att samma gäller för mig. Jag finns alltid här för er.
Andra vänner finns nära i avstånd men på en helt annan plats i livet. Med dem är det svårare. Hur når man fram? Hur kan man hjälpa och stötta? Vill de ens ha min hjälp eller är jag bara en jobbig påminnelse om det som var förut?
En del försvinner ur ens liv, utan att man riktigt märker det eller förstår varför. En del människor man möter blir kvar och plötsligt inser man att de blivit viktiga.
Väljer man sina vänner eller väljer livet dem åt oss?

Premiäråkt skridskorna

Idag var det dags att premiäråka de nya skridskorna. Ja, själv åkte jag såklart inte. Tror att skridskoåkning och foglossning kan vara en riktigt dålig kombination faktiskt och även utan foglossning hade jag nog hoppat över. Känns som att tyngdpunkten är lite felplacerad på mig just nu och med tanke på att jag är rätt värdelös på skridskoåkning även med helt normal tyngdpunkt tror jag inte det skulle gå något vidare. Men jag var med som ivrig påhejare istället.
Blev faktiskt riktigt imponerad av sonen. Inte av hans skridskoåkning kanske, det var inte många sekunder han lyckades hålla sig på benen. Men vilken beslutsamhet! Vilken vilja! Han kämpade så han var illröd i ansiktet och svetten rann under hjälmen. Och trots att han ramlade fler gånger än någon annan på skridskobanan hördes inte minsta gnäll. Han bara skrattade och kämpade vidare. Det är mammas kille det :-)

Stora killen

3 år fyllde han igår, stora killen. Var tog min lilla bebis vägen?
Spännande var det med födelsedag! Kl 6 studsade han upp, till sina föräldrars stora förtjusning. Bara att kliva upp och steka pannkakor. När man fyller år får man nämligen önska vad man vill (nästan) till frukost och valet var enkelt för pannkaksmonstret. Sedan fick han öppna det största paketet av alla, lyckan var total när det visade sig innehålla en snowracer. Den måste såklart provåkas! Tur att moster och kusiner fanns tillgängliga för provåkning medan mamma och pappa fixade inför kalaset. Det var tydligen en väldigt bra snowracer, men inte så snabb (alldeles tillräckligt snabb tycker mamma....).
Efter utelek blev det en snabb dusch och sedan på med finkläderna. Lite besviken över att han inte fick ha klänning som mamma men när han fick på sin nya snyggskjorta blev han ändå rätt nöjd.
Snart kom de första gästerna och ganska snabbt blev det fullt (och varmt!) i vårt hus. Lunch och sedan viktigast av allt, tårtan som han valt själv. En illrosa prinsesstårta såklart :-)
Sedan följde massor med roliga paket och lek och bus med kusinerna. Det var en vääääldigt trött treåring som stupade i säng i går kväll. Men nöjd med sin födelsedag verkade det som, eller vad tror ni?

Finaste fröken hoppehäst

Idag har jag varit och tittat när fröken häst hopptränade med sin extramatte M. De har verkligen hittat varandra. Fröken häst är väl i ärlighetens namn inte den mest okomplicerade hästen att rida och jag vet att M varit ganska frustrerad i perioder under hösten. Men nu har det verkligen lossnat! Framförallt i markarbetet är hon så fin att jag knappt kan förstå att det är min häst. I hoppningen kommer det lite protester när hon börjar bli trött. Det var en tvådagarskurs de var med på och det är jobbigt att hoppa när man ska springa i form med tycker fröken häst som helst vill hoppa på fart istället för styrka. Men jag tror det kommer bli kanon det med bara de kommer igång med vårens träningar ordentligt och får bygga upp lite styrka. Det ska bli så roligt att följa dem under våren! Självklart önskar jag allra mest att jag själv fick rida på min fina häst men när jag nu inte kan det är jag så otroligt glad och tacksam att M vill göra det och gör det så bra.

Badglädje

Efter gårdagens depp bestämde vi oss för att göra något roligt tillsammans idag. Vi åkte till äventyrsbadet och badade. Vilken lyckträff! För första gången på månader kunde jag röra mig utan smärta, lyfta sonen och busa med honom. Underbart! Sonen var lite skeptisk först, vi har inte badad så mycket och han tyckte det var lite läskigt med allt vatten och alla människor. Men det lossnade ganska snabbt och nu tjatar han redan om att han vill bada igen. Efteråt var vi alla vrålhungriga så det blev ett cafébesök med varm choklad och bullar. Mysigt! Det här kommer vi garanterat göra igen :-)

Deppdag

Vissa dagar känns april oändligt avlägsen. Idag är en sådan dag. Jag är så FRUKTANSVÄRT less på att ha ont, på att inte kunna sova, på att inte kunna röra mig, på att vara beroende av andra.
Har lust att göra som sonen när han får ett av sina trotsanfall. Lägga mig på golvet och skrika. Jag vill inte! JAG VILL INTE! JAG VILL INTE!!!!!
Men då tar jag mig väl aldrig upp igen, så det får nog vara.

Och gott nytt år!

Julen har varit bra. Mycket umgänge med släkt och vänner, precis som det ska vara. Underbart, härligt och jag älskar er hela bunten det hoppas jag att ni vet. Men gudomligt skönt att vara hemma igen. Hemma med fjärrvärme och obegränsat med varmvatten. Hemma med våra rutiner, våra matvanor och bara våra viljor att ta hänsyn till (vilket är fullt tillräckligt).
Hemma hos älskade fröken häst som jag saknat mer än vad jag trodde var möjligt med tanke på hur lite jag är i stallet nu.
Hemma hos snälla grannar som räddat vår brevlåda från översvämmning. Tydligen slutar nämligen skylten "ingen reklam tack" gälla om den är delvis översnöad :-(
Nyår firar vi hemma, ensamma i lugn och ro. God mat, gott vin (alkoholfritt såklart) och Winnerbäck i högtalarna. På kvällens meny står Passion och räkcocktail till förrätt, Ugnsbakad röding med blomkålspuré och kantarellfräs till huvudrätt och saffransparfait med hallonsås till efterrätt. Man kan inte ha det mycket bättre. Frågan är bara om vi lyckas hålla oss vakna till tolvslaget. Om inte passar jag på att önska er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!!