Hata vintertid

Varför har vi vintertid? Jag förstår det inte! Det finns verkligen inte något bra alls med att ställa om klockan så det blir ännu mörkare ännu tidigare på eftermiddagen.
Om man dessutom har barn som gillar att gå upp tidigt på morgonen och som inte alls är lika enkla att ställa om som en klocka så betyder det att man kliver upp vid 4-tiden och då struntar man ganska blankt i att det bli ljust något tidigare för det är i alla fall kolsvart när man tvingas vakna.
Kan vi inte bara ha sommartid jämt? Det tycker i alla fall jag skulle vara mycket bättre!

En egen dag

Igår kväll packade maken in barnen i bilen och for söder ut. Själv tog jag cykeln ut till stallet och hade "fredagsmys" ensam med hästarna.
I natt sov jag 10 timmar i sträck, helt ljuvligt, och vaknade som en ny människa.
Åt frukost och läste tidningen i en halv evighet.
Duschade länge och pysslade om mig själv lite.
Träffade en vän som jag ser alltför sällan och fick en massa positiv energi med mig hem.
Nu längtar jag efter mina pojkar! Om några timmar är de hemma igen.
En egen dag är underbart och precis vad jag behövde. Men bäst mår jag ändå när vi är tillsammans.

När det är värt det.

Det finns dagar när man som hästägare undrar om det är värt det.
Dagar när man hellre skulle krypa ner under en filt i soffan än ge sig ut i regn och mörker.
Dagar när man önskar sig en billigare och något mindre tidskrävande hobby. En hobby där man kan säga, nej jag har ingen lust idag, och så bara låter man bli.
Sedan finns dagar som igår. När man hoppar tillsammans med sin häst som bara lyser av lycka, som spurtar runt ridhuset som en målsökande robot i jakt på hinder som ska hoppas och klipper varje språng som en tiger. När man sitter med ett stort leende i hela ansiktet under hela passet och åker hem med kroppen full av lyckobubblor.
Då finns det ingen tvekan. Då är det värt det!
Och för er som känner er oroliga kan jag tillägga att vi hoppade hinder på ca 20-50 cm (i princip bara upphöjda bommar alltså) och fröken häst busade bara precis så mycket att matten mest fnissade lite åt henne och inte ens tappade balansen.

Vem vinner?

Vem vinner striden om nattätandets vara eller inte vara, det är frågan.
Vi har haft lite varierande resultat på senaste tiden. Några nätter drack han snällt sin välling på kvällen, fyllde på med lite mjölk och sov sedan till runt 4-5 med bara några korta uppvak där det räckte att pilla in nappen så sov han vidare, åt lite tidig frukost och hade vi riktig tur sov han en stund till, eller så fick man gå upp vid 5. Men att gå upp 5 efter att ha fått sova nästan hela natten är ju rena drömmen jämfört med att gå upp 5 efter att ha varit uppe och ammat några gånger.
Vi jublade och trodde striden var vunnen.
Men så började han vakna igen, vakna till ordentligt alltså och då vill han ha tutte för att somna om. Jag tror väl egentligen inte han är hungrig, men det spelar liksom ingen roll för tutte vill han ha ändå. Och när han inte får det blir han ARG! Vrålar så trumhinnorna fladdrar, sliter och drar i min pyjamas, bökar och kastar sig hit och dit och försöker man stoppa in nappen istället spottar han den lång väg. Så efter några nätter med flera timmars vrålande, när hela familjen vandrar som hålögda zombies av trötthet, då börjar man vackla, kanske är det inte dags att sluta med nattmaten ändå?
Så vem vinner? Det återstår att se.....

Ljuva smärta

Igår tränade jag och fröken häst tillsammans för första gången på över ett år. Det var ett rent markarbetespass på hoppträningen i grannridhuset som vi var med på. Jag skulle ljuga ordentligt om jag sa att det kändes bra, övningarna var svåra, fröken häst var lite för springsugen och inte så arbetssugen och min kropp orkade inte alls rida som huvudet ville. Men kul var det!
Idag känns kroppen som om den blivit överkörd av tåget ungefär, varenda muskel gör ont. Men det är en skön smärta, riktig träningsvärk, det har jag faktiskt saknat :-)

Ingen succé hittills

Nej, hittills har det inte varit succé med vällingen. Lillebror vaknade lika hungrig som vanligt vid 3-tiden den första natten och var sedan klarvaken vid 5.
Igår kväll drack han upp allt i flaskan och ammade sedan lite efter det (finns det någon botten i det här barnet?), men tror ni han sov hela natten för det? Nejdå! Han vaknade både vid 22 och vid 1, men hans elaka mamma gav honom ingen mat då och efter en del skrikande somnade han om båda gångerna, sedan vaknade han igen vid 4 och då gav jag upp och lät honom äta. Sedan sov han faktiskt ända till 7 innan han var hungrig igen. Så lite sovmorgon fick vi i alla fall (jag och storebror alltså, den stackars maken fick så klart gå upp och åka till jobbet som vanligt).
Ikväll ville han inte ha riktigt all välling, det blev lite tätt mellan målen så han var nog inte jättehungrig, men lite tutte ville han ändå ha innan han somnade. Tänk om han kunde sova till 4 utan uppvak i natt, det vore sömnrekord, drömma kan man väl få göra?
Var för övrigt på BVC för 6-månaders kontroll och vaccination idag. Där konstaterades att han verkligen inte behöver sina nattmål, han närmar sig 10 kg med stormsteg och har växt en bra bit sedan sist, det vet jag såklart, men försök få honom att förstå det...

Tidiga vanor

Lillebror tycker att kl 5 är en bra tid att gå upp. Det tycker inte hans föräldrar! Speciellt inte eftersom han dessutom gärna vill äta åtminstone en gång per natt, oftast runt 3-tiden. Ett par gånger har vi diskuterat om man inte kan hoppa över det där nattmålet och äta vid 5, om man nu ändå måste gå upp då. Men hittills har det varit bestämt nej på den frågan och mamman har fått ge sig för att slippa spräckta trumhinnor på hela familjen. Han vet vad han vill den där lillebror och har rejäla röstresurser....
Vi har provat det mesta. Mindre sömn dagtid, mer sömn dagtid, lägga senare, mata senare, osv. Men inget funkar. Han vaknar som en liten väckarklocka kl 05:00 varje morgon ändå. Tyvärr går den här modellen på väckarklocka inte alls att snoza och att ligga kvar i sängen är inget alternativ, nej man ska upp och det måste hända något.
Nu provar vi en ny taktik. Ikväll fick han välling istället för mjölk till kvällsmat för första gången och förhoppningen är såklart att han ska sova längre på det så att vi åtminstone kan slippa det där nattmålet.
Vi får väl se hur det går.