Vissa dagar känns april oändligt avlägsen. Idag är en sådan dag. Jag är så FRUKTANSVÄRT less på att ha ont, på att inte kunna sova, på att inte kunna röra mig, på att vara beroende av andra.
Har lust att göra som sonen när han får ett av sina trotsanfall. Lägga mig på golvet och skrika. Jag vill inte! JAG VILL INTE! JAG VILL INTE!!!!!
Men då tar jag mig väl aldrig upp igen, så det får nog vara.
Kram! Det går över men jag vet att det är en klen tröst precis nu.
SvaraRaderaTack! Jo, jag vet ju att det går över. Det är det som gör att jag håller mig över ytan för det mesta i alla fall....
SvaraRadera