Rättvisa har skipats

Ni har nog alla hört den, i alla fall alla som någon gång träffat min far. Historien om hur jag som liten bebis bara bajsade var 14e dag ungefär men hur det så fort pappa lämnades ensam med mig eller vi väntade fint besök sa "brummelibrummelibrum" i blöjan och sedan sprutade bajset upp bakom öronen. Jag har alltid tycket att han är lite fånig, vad är lite bajs att klaga på, det får man väl räkna med när man har småbarn. Men nu, kära far, har rättvisa skipats. För härom dagen slog lillebror nytt äckelrekord när det gäller barnbajs.
Jag hade placerat honom i babysittern och där satt han glatt jollrande medan jag hjälpte storebror på toaletten. Sedan hör jag hur han börjar bli alltmer missnöjd, tänker att han är väl trött och går för att lyfta upp honom. Hejdar mig i sista sekunden, vänta nu, varför är den förut vita bodyn gul? Lyfter försiktigt på ett ben och inser att hela babysittern är full med bajs. Kikar under och jodå, på golvet under babysittern håller det på att bildas en stor pöl av gul vätska. Jag har aldrig sett så mycket bajs. Hur kan det ens få plats i en så liten människa? Visserligen har han hållit sig ganska många dagar, men ändå!
Funderar en stund på hur jag ska få barnet till skötbordet utan att kladda ner större delen av huset. Försöker lyfta honom men det rinner alltför snabbt utmed benen. Tar tillslut halva hushållsrullen och håller under barnet medan jag snabbt förflyttar mig till skötbordet. Där uppstår nästa problem. Hur får man av en bajsfylld body utan att kleta in hela huvudet på ungen? Det var ju liksom enda stället han var ren, så det kändes onödigt att smutsa ner det också. Övervägde allvarligt att klippa upp den men lyckades till sist korva av den neråt istället. Tog sedan helt enkelt och stoppade barnet i vasken och spolade av honom. Inte uppskattat kan jag tala om. Grannarna undrade nog om jag misshandlade barnet. Men nöden har ingen lag.
Medan jag skurade lillebror hade den kreativa storebrorsan kommit på den briljanta idén att köra runt med en filt på släp bakom sin polisbil, i bajset såklart.... Så sedan var det bara att fortsätta skura filt, hus och babysitter.
Efter denna händelse har jag märkt att jag uppskattar de dagliga bajsblöjorna på ett helt nytt sätt. De är betydligt mer lätthanterliga än fleradagars varianten. Och jag har fått en helt ny förståelse för pappas panik över att höra "brummelibrummelibrummet" från blöjan.