Två månader sedan förlossningen och jag vet inte hur många månader sedan jag satt på en hästrygg sist, jag har tappat räkningen. Men igår var jag äntligen tillbaka på fröken hästs rygg. Bara 5-10 minuter i skritt för att se hur kroppen klarade det. Det kändes underbart och underligt. Att något kan vara så ovant och ändå så välbekant på samma gång. Många känslor, lycka och glädje blandat med en sorg över allt jag tappat och kroppens sladdriga svaghet.
Men kroppen känns bra, nog känns det i ljumskar, rygg och mage, även efter den kort turen. Men det är en skön värk, en träningsvärk och ingen smärta från bäckenet.
Så nu får det vara slut på riduppehållet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar