Igår när jag skulle hämta storebror på dagis visade det sig att två av hans kompisar som han leker mycket med bestämt lekträff och oturligt nog skulle de iväg precis samtidigt som vi. Självklart ville han följa med och leka och blev jätteledsen när han inte fick. På vägen hem berättade han dessutom att de sagt att han inte fick följa med eftersom han inte var deras bästa kompis, att de ville leka utan honom. Sådant gör ont!
Jag försökte trösta, kramas mycket och talade om att jag tycker att han är världens bästa. Men det hjälper liksom inte riktigt med mamma när det är kompisarna man vill ha. Det värker i hjärtat att se honom så ledsen. Jag känner mig så otillräcklig som inte kan trösta, inte kan skydda honom mot andra barns elaka ord.
Lägligt nog tog lillebror en lång eftermiddagslur så jag kunde ägna all uppmärksamhet åt storebror. Vi pysslade med hans Blixten pysselbok och han verkade rätt nöjd med det ändå. Han har blivit jätteduktig på bokstäverna, kan de flesta i sitt eget namn och några till.
Idag var det vår vanliga glada kille som åkte till dagis. Tur att de glömmer fort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar