Och gott nytt år!

Julen har varit bra. Mycket umgänge med släkt och vänner, precis som det ska vara. Underbart, härligt och jag älskar er hela bunten det hoppas jag att ni vet. Men gudomligt skönt att vara hemma igen. Hemma med fjärrvärme och obegränsat med varmvatten. Hemma med våra rutiner, våra matvanor och bara våra viljor att ta hänsyn till (vilket är fullt tillräckligt).
Hemma hos älskade fröken häst som jag saknat mer än vad jag trodde var möjligt med tanke på hur lite jag är i stallet nu.
Hemma hos snälla grannar som räddat vår brevlåda från översvämmning. Tydligen slutar nämligen skylten "ingen reklam tack" gälla om den är delvis översnöad :-(
Nyår firar vi hemma, ensamma i lugn och ro. God mat, gott vin (alkoholfritt såklart) och Winnerbäck i högtalarna. På kvällens meny står Passion och räkcocktail till förrätt, Ugnsbakad röding med blomkålspuré och kantarellfräs till huvudrätt och saffransparfait med hallonsås till efterrätt. Man kan inte ha det mycket bättre. Frågan är bara om vi lyckas hålla oss vakna till tolvslaget. Om inte passar jag på att önska er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!!

God jul!

Som vanligt hinner jag inte riktigt med. Hoppsan är det julafton på fredag!? Borde man redan skickat alla julkort då? Alla skickar så fina kort, hemgjorda med barn i pepparkaksdräkt. Mina julkort fastnade vid en tanke. Men för er som inte fått den via mail, här kommer en liten julhäslning i alla fall, från en glad pulkaåkare och resten av hans familj.

GOD JUL!

Mission impossible

Mamma, varför har jag inga rosa kläder? Den frågan fick jag runt 7-tiden i lördags morse. Behöver jag förklara att jag inte kom med något intelligent svar....? Men det är väl en helt befogad fråga får man säga. Svaret är nog inte bara att sonen nu råkar vara en son utan helt enkelt att hans mamma inte har rosa som favoritfärg direkt och hittills har jag glatt köpt de kläder jag tycker är fina och då har allt rosa gått bort. Lite senare under dagen var vi och shoppade julklappar och då kom frågan upp igen. Mamma, jag vill ha en rosa tröja! Okej, tänkte jag, om han nu absolut vill ha det så får han väl det. Det blir en bra julklapp. Man måste ju få ha rosa även om nu mamma inte tycker det är snyggt. Men då dök nästa problem upp. Den önskade tröjan ska nämligen inte bara vara rosa, den ska vara med racerbilar på. Har någon försökt köpa en rosa tröja med racerbilar? Det är i princip omöjligt kan jag tala om. En stackars stressad expedit försökte hjälpa oss genom att leta fram alla möjliga tröjor med racerbilar på, men ingen var rosa, så de dög inte. Sonen kan vara väldigt envis när han väl bestämt sig för något (var, kan han fått det ifrån?) och har han bestämt sig för att det ska vara en rosa tröja med racerbilar så duger inget annat. Så, om någon vet var man hittar en sådan tröja tas tips tacksamt emot.

Är jag dum?

Läkarbesök igen och en förlängning av sjukskrivningen. Läkaren tycker jag ska gå ner på 50%, jag vill fortsätta jobba 75%. Motiveringen från läkaren var "Men du kan ju knappt gå" mina motargument är att jag ändå kan göra mitt jobb, även om det går långsammare än vanligt och jag inte klarar alla arbetsuppgifter, och jag mår bra av att jobba. Jag gillar mitt jobb och jag måste få känna att jag gör något meningsfullt. Tror ärligt talat att jag skulle bli tokig om jag ska gå här hemma och dra i fyra månader. Och 50% är ju bara 4 timmar om dagen, vad ska jag göra resten av tiden? Följa dåliga såpor? Vi kom överens om jag jag fortsätter jobba 75% men försöker jobba lite mer hemifrån så jag har bättre möjlighet att vila och slipper att transportera mig själv och min motvilliga kropp till jobbet. Du är envis, konstaterade läkaren och det är nog en korrekt diagnos.... Men är jag dum som går emot läkarens rekommendationer? Det återstår att se.

Vad är det för fel på folk?

Jag letar febrilt efter en medryttare till fröken häst eftersom jag börjar få väldigt svårt att sköta hennes motion själv (Har någon försökt tömköra med kryckor? I stort sett omöjligt skulle jag vilja påstå.) Men det verkar helt omöjligt att hitta en enda vettig människa. Jag tycker nog att jag erbjuder en riktigt schysst deal. Vill ha hjälp med ridning 2-3 dagar per vecka och man får gärna träna för instruktör och även tävla om intresset finns. Fullskötsel i stallet på vardagar så man behöver bara rida och sköta hästen. Ridbana finns på gården och stort fint ridhus på granngården 5 minuters skrittväg bort. Har inte tänkt ta betalt utan det enda jag önskar i utbyte är hjälp med mitt hegpass eftersom kroppen säger bestämt nej till allt stallarbete. För en normalt fungerande person innebär det kanske 30 minuters arbete när man väl lärt sig rutinerna. Intresserade ryttare borde stå på kö tycker jag, men nehej då! Jag har anonserat och frågat varenda kotte jag känner men intresset är minst sagt svagt. Några kandidater har funnits. Den första hoppade av när hon fick jobb, för man kan ju omöjligt hinna med att rida två dagar i veckan om man ska jobba halvtid, eller? Den andra föreslog att jag skulle flytta hästen till ett stall närmare stan så hon slapp åka så långt. När jag förklarade att det inte var aktuellt tappade hon intresset. Den tredje var väldigt intresserad först men ville sedan tänka igenom om hon verkligen hade tid och har inte hört av sig igen.
Så i brist på medryttare släpade jag mig själv till ridhuset igår och tömkörde ett pass (utan kryckor). Riktigt roligt var det och fröken häst var så fin så. Varför är det ingen som förstår vilken otrolig förmån det är att få rida denna fantastiska lilla häst? Vad är det för fel på folk? Idag har jag skitont såklart, men det hade jag räknat med och det var det värt. Hmmm... Kanske är det mig det är fel på egentligen?

Det är inte mysigt!

För er som eventuellt missat det så är jag gravid igen. Och jag vill nu en gång för alla få det sagt. Det är inte mysigt att vara gravid! Lite spännande ja, speciellt första gången, men INTE mysigt. Det är inte mysigt att må konstant illa i tre månader.
Det är inte mysigt att vara tröttare än tröttast trots att man inte gör något annat än att sova. Det är inte mysigt att vakna mitt i natten med kramp i vaderna.
Det är inte mysigt att inte kunna andas ordentligt för att slemhinnorna i näsan är totalt uppsvullna.
Det är inte mysigt att tydligt känna varenda liten äcklig doft som sveper förbi (jodå, för det gör man trots att man knappt kan andas).
Det är inte mysigt att förvandlas från en hyfsat stabil individ till ett hysteriskt hormonmonster som grinar vid minsta motgång och får raseriutbrott som får den vildaste vulkan att framstå som lugn och stillsam.
Det är inte mysigt att bli stor, tjock svullen och orörlig.
Det är inte mysigt att med konstant smärta släpa sig genom vardagen på ett par kryckor.
Det är inte mysigt att helt förlora bestämmanderätten över sin egen kropp och sitt eget liv.
Däremot är det fantastiskt, mysigt, underbart och häftigt att bli mamma. Men vägen dit är så långt ifrån mysigt du kan komma.

Nominerad?

Sonen är sjuk, hög feber, snuvig och allmänt skruttig. Det passar väl aldrig speciellt bra med sjuka barn, men ibland passar det verkligen sällsynt dåligt. Att vara hemma med sjukt barn mitt i ett renoveringskaos, utan kök och med huset fyllt av hantverkare är inget jag kan rekommendera.
Nu hade jag dessutom hovslagaren inbokad. Inte riktigt läge att avboka heller eftersom hästen saknat vinterskor och om någon nu missat det har det blivit väldigt mycket vinter här. Så jag stoppade i sonen alvedon och tog med honom till stallet. Det började ganska lovande, jag hade med bärbara dvd'n och placerade den och sonen i den uppvärmda sadelkammaren med en film. Men filmen var för kort och sonen ville inte vara kvar i sadelkammaren utan han ville vara ute och trots att jag tagit på honom alla varma kläder jag kunde hitta blev han kall och efter en stund även trött och ledsen. När vi äntligen kom hem igen var han riktig ynklig och jag kände mig ganska säker på nomineringen i kategorin årets sämsta mamma...

Globen horse show

I helgen har sonen besökt Globen horse show för första gången i sitt liv (skandinavium klarade vi ju av innan han ens var ett halvår gammal) och om jag ska döma av hans förtjusning var det inte sista gången :-) Jag var lite tveksam innan, kanske skulle han inte uppskatta det, kanske är han fortfarande för liten. Men han älskade det, var helt uppslukad hela föreställningen och ville inte gå hem när det var slut. Efteråt bubblade han på om att han också ville rida med svärd (som riddarna) och tävla men en liten häst som sprang fort och hoppade (som de som rider shettisgaloppen). Hans pappa, som också besökte sitt livs första Globen horse show var inte riktigt lika entusiastisk över dessa planer... Men mamman kunde inte sluta le.

Nu börjar den!

Den stora förvandlingen av vårt kök. Äntligen, får man väl lov att säga. För tanken var ju från början att köket skulle renoveras innan vi flyttade in....
I helgen har vi ( med hjälp av syster med familj, en gammelmoster och en kollega, tack underbara ni för er hjälp, det hade inte varit möjligt utan er) rivit ut det mesta av det gamla köket och i veckan kommer hantverkarna. Två veckor ska det ta. Så nu är det mer kaos än vanligt här ett tag framåt och mycket micromat lär det bli (men ska jag vara helt ärlig gråter jag väl inte direkt över två veckor utan matlagning). Sedan har vi förhoppningsvis ett nytt fräscht och fint kök. Längtar!

Kusinträff

I helgen har vi haft besök av makens syster plus barn. Kusinerna har haft jätteroligt tillsammans. Det märks att de gillar varandra, eller vad säger ni?


Klart man passar på att pussas med när man nu får chansen :-)


Söta, eller hur!

Tankar om mat

Paulo Roberto tillhör i vanliga fall inte mina idoler, men idag läste jag en intervju med honom som nästan fick mig att ändra uppfattning, eller tja, i alla fall tycka att han verkar något mindre puckad än vad jag hittills tyckt.... Han sa bland annat att god mat inte ska behöva ta mer än 15 minuter att laga (jag kan sträcka mig till 20 minuter, men där går min gräns) och angående bantning och olika dieter sa han ungefär såhär. Livet blir för jävla tråkigt utan kolhydrater, skit i GI och LCHF och allt vad de heter, rör på dig mer istället. Kan bara hålla med, bränn mer än vad du stoppar i dig, svårare än så är det inte. Sedan kan man ju försöka äta nyttigt och varierat med, annars blir det lite väl jobbigt att motionera bort allt, men ja ni fattar principen.
Själv har jag precis smaskat i mig fläskfilé med fluffigt potatismos och kantarellsås. Mums! Tog såklart betydligt mer än 20 minuter att tillreda, men så var det inte jag som lagade maten heller. Jag har absolut inga problem med att äta mat som tar lång tid att laga, det gör jag gärna och jag är väldigt tacksam för att det finns andra i familjen som gärna tillbringar en stund framför spisen :-)

Stulen mössa

När jag kom för att hämta sonen på dagis hade han ingen mössa. På frågan varför han inte hade mössa svarade han "Skatan tog min mössa och flög iväg, högt upp i trädet". Tydligen hade mössan försvunnit någon gång under förmiddagens utelek. Fröknarna hade också frågat var den tagit vägen och fått samma svar. Alla hade letat efter mössan men den förblev försvunnen och sonen fortsatte envist hävda att skatan tog den. Och vem vet, kanske bor det en skatfamilj i den till våren.
Under tiden jag fick mösshistorien förklarad för mig av dagisfröken passade sonen på att tillsammans med en kompis låsa in sig på toaletten, sätta stopp i avloppet och ordna en fin liten översvämning.
Ja, ingen kan ju klaga på hans påhittighet i alla fall :-)

Duktiga flickor

Att det ska vara så svårt att säga nej. För att inte tala om nej, följt av det kan jag inte / orkar jag inte / klarar jag inte. I stor sett omöjligt att pressa fram verkar det som. Vad är det för fel på oss duktiga flickor? Vad är det vi försöker bevisa? Ingen tackar dig när du slutligen faller samman. Varför ökar du farten när du ser väggen närma sig? Tror du att du ska komma igenom bara farten är hög nog?
Det är dags att dra i nödbromsen nu. Dra fort och hoppa av innan det är för sent.

Tusen frågor

Är dagis stängt nu?
Är det öppet imorgon?
Varför regnar det?
Vart ska den pojken gå och varför har han inga stövlar?
Var bor han?
Vems är den bilen?
Vad gör han?
Varför blåser det?
Varför cyklar du inte hela backen mamma?
Vad är det som låter?
Detta är ett urval av de frågor jag fick på vägen hem från dagis idag. Observera att det tar ca. 3-5 minuter att cykla hela vägen. Självklart förväntas mamma veta svaret på alla frågor och de flesta svar får dessutom följdfrågan, Varför? Visst är det härligt med vetgiriga barn!?

Antagligen världens sämsta

Det blev pizza till middag idag, köpevarianten alltså och sedan myste vi i TV soffan tills det var läggdags för lilleman. Ibland orkar man bara inte vara så jävla duktig.
Nu ska jag jäsa en stund till där framför TV'n, troligtvis trycker jag i mig en påse chips med, lika bra när man ändå håller på liksom. Sedan ska jag sova. Imorgon är en annan dag, då ska jag bli en bra människa igen.

Har du snopp?

Vi är ju relativt nyinflyttade och har inte hunnit träffa alla grannar än. Men nu är vi, tack vare sonen, ordentligt presenterade för ännu en grannfamilj. Träffade på dem ute där de stod och slipade och målade några dörrar. Sonen frågade nyfiket vad de gjorde och de förklarade vänligt. Sedan blev vi stående och pratade en stund. Lite för länge tydligen enligt sonens åsikt... För plötsligt kände han att han ville göra ett viktigt inlägg i samtalet.
-Det här är min rumpa (visar) Den är stor!
-Mammas rumpa är JÄTTESTOR!
-Jag har en snopp med, den är liten.
-Har du snopp?
(Grannen) - Eh, ja...
-Är den liten?
Här kände mamman att det var dags att avbryta samtalet och börja dra sig hemåt, ibland önskar jag faktiskt att han inte var riktigt så verbal....

Nu är de väck!

Jag gillar verkligen vår trädgård, men några saker har jag irriterat mig på sedan vi flyttade hit. Det är ett antal gigantiska tujjor och ett gräsligt fult plåtskjul. Men nu är de väck, hurra! Eller, ja, några tujjor är kvar, men de jag stört mig mest på är borta. I helgen kom en kollega till maken och monterade ned skjulet och tog med sig det hem. Äntligen kan man titta ut genom fönstret och se skogen utan att ett störande fult skjul står i vägen. Tanken är att det så småningom ska bli ett växthus på den platsen. Mycket trevligare att titta på.
Tujjorna högg vi helt enkelt ned. Eller vi och vi, jag gjorde väl i ärlighetens namn inte så stor insats när det gäller huggandet. Jag grävde mest bort rötter. Hade väl egentligen tänkt att vi skulle låna en motorsåg eller dylikt. Men vem behöver en motorsåg när man har en alldeles egen scout med yxa? Så fick maken chansen att kanna sig lite extra manlig också :-) Han fick till och med spontana aplåder från grannarna när den största tujjan föll.
Stor skillnad blev det när de försvann, plötsligt känns tomten mycket större. Härligt!

Kan någon förklara...

Kan någon förklara varför man får skaka liv i sonen vid 7-tiden varje dag, hela veckan, för att man inte ska komma alltför sent till jobbet. Han vill INTE vakna, rullar ihop sig, kniper ihop ögonen och gnäller att han vill sova mera. Så kommer lördagen och äntligen ska vi få lite sovmorgon. Men då studsar han glatt upp kl. 06:06 och har inga planer på att somna om. Vill titta på TV och det vore väl okej om han kunde göra det utan min inblandning, men nehej då! Mamma, vad kommer nu? Mamma, vad gör dom nu? Mamma, titta! Osv tills jag ger upp och inser att det blev ingen sovmorgon idag heller.
Känns sådär lagom party att gå och lägga sig kl 21 en lördagkväll, men det är precis vad jag tänker göra. För imorgon ska jag banne mig vakna utvilad, så det så!

Men är de på riktigt!?

06:03 tar jag tåget, 8 min senare är jag i Uppsala. Där möts jag av ett gäng hyperkäcka människor som vill dela ut papper och informera om sin politik. Allvarligt! Vad tror de att de ska vinna på det? Jag kan i alla fall garantera att ingen vinner min röst genom att trycka upp sina åsikter i mitt ansikte vid den tiden på dygnet när jag dessutom är lite lagom stressad på väg till jobbet.

Idag har vi dansat

Idag har vi dansat, fröken häst och jag. Jag har inte ägnat henne den uppmärksamhet hon förtjänar i veckan men idag hade hon mitt fulla fokus och ett dressyrpass barbacka stod på schemat. (För er som undrar är hon för fet för sin dressyrsadel och jag gillar inte att dressyra i hoppsadeln)
Någon hade lämnat koner i form av ruter ess kvar på banan. Jag är lite för bekväm för att bära fram sånt själv, men får man en övning serverad är det ju bara att tacka och ta emot. Började i skritt, ställ inåt, flytta för inner skänkel runt varje kon, fånga upp i ytter tygel, hålla emot bakdelen med ytter skänkel så hon fick forma sig ordentligt och så rakt några steg, tänk framåt, och så runt konen igen. Plötsligt fick den store busen B i hagen brevid ridbanan för sig att visa några luftkonster. Fröken häst ville såklart inte vara sämre. Jag var helt oförberedd och satt lite löst där ett tag. Men jag lyckades hänga mig kvar och var lite mer uppmärksam efter det. Och säga vad man vill om luftkonster, men riktigt alert blev hon efter det och framåtbjudningen var det absolut inget fel på. Fortsatte på ruter ess i trav och där någonstans började det kännas riktigt bra. När man väl får fröken häst att lägga all sin energi på det ryttaren vill så ger hon en fantastisk ridkänsla. Fortsatte med att rida in halvt igenom, flytta i skänkelvikning ut till spåret och väl på spåret växla till öppna och flytta utmed långsidan. Nu dansade vi fram tillsammans, hon följde minsta hjälp, så lydig, så mjuk med en härlig energi. Gick över till att göra skänkelvikning på hela diagonalen, fatta galopp vid hörnet, galoppera ett varv på volten, avbrott till trav, skänkelvikning på diagonalen och så galopp igen. Nu började vi bli lite trötta båda två, men galoppen höll ändå hög kvalité. Slutade när mina stackars sommarlovsklena muskler började dra ihop sig i kramp. Kunde knappt gå när jag klev av hästen, men det var det värt! Älskade pållestollan min! Ett sånt här pass levar jag länge på.

Ensamstående

Den här veckan har jag provat livet som ensamstående förälder. Det funkar, det klart det gör. Det måste funka. Men jag saknar någon att dela allt med, saknar min medspelare. Vi är ett bra team! Utan honom är jag svagare fast jag behöver vara starkare.
I morgon kommer han hem, äntligen!
Till alla er som inte har ett slutdatum på ensamheten, som alltid är den enda lagmedlemmen i föräldrateamet vill jag bara säga. Ni är mina hjältar!

Ett år av saknad

Idag är det ett år sedan. Ett år sedan vi tillbringade vår bröllopsdag sittande på ett hårt och kallt golv på en veterinärklinik med vår älskade Ebba-tjej liggande tvärs över våra knän. Ett år sedan vi tvingades fatta det svåraste beslutet man som hundägare någonsin kan ställas inför. Ett år sedan vi för alltid tog farväl av vår vän.
När slutar sorgen göra ont?

Ensam

Ensamhetens lyx. Ingen annan än mig själv att ta hänsyn till. Jobbar långa dagar, äter yogurt till middag i soffan framför TVn, åker till stallet, det får ta den tid det tar, ingen som väntar.
Jag njuter av min ensamhet men bara för att jag vet att mina älskade snart är hemma igen.

Operation bantning inledd

Nu är det slut på vilan för fröken häst och hennes sommarslappa matte! Nu ska tjockmagen bort och musklerna trimmas! Dag ett började väl lite sådär.... Tror fröken häst misstänkte vad som väntade för plötsligt hade hon bestämt att det bodde krokodiler vid grindhålet som bara låg där och väntade på att få smaska i sig en liten brun och väldigt rund häst och hon tänkte INTE offra sig frivilligt! Det blev en ganska svettig diskussion innan vi kunde komma ut genom grinden. När man fastnar på moment "ta-in-hästen-från-hagen" är det lätt att tappa lusten för ridning. Så istället marscherade jag till ridbanan där vi hade en genomgång i hästuppförande och sedan hade visst alla krokodiler flyttat för det var en lugn och avspänd häst jag ledde tillbaka till hagen och efter det har jag inte haft några mer "krokodilproblem". Hon ville väl bara kolla om det verkligen var helt nödvändigt att gå tillbaka till att vara ridhäst istället för vildhäst antar jag.
Sedan dess har vi hunnit med två skrittpass ute varav det ena avslutades med lite krumelurer på ridbanan och så var hon utlånad för uteritt igår. Idag blev det ett tömkörningspass med mestadels skrittjobb och så lite trav på slutet. Jag tror inte hon tappat så mycket kondition och styrka egentligen men kör en lugn igångsättning ändå. Vi har ju ingen brådska. SM har redan varit och vi satsar inte på OS den här gången heller :-D

Många mil i bil - semestern är slut

Min semester är slut, imorgon börjar vardagen igen. Eller ja, inte riktigt förstås. Maken är ledig en vecka till så det blir inga dagishämtningar i alla fall. Som vanligt går tiden alldeles för fort när man har trevligt, men man vill såklart inte undvika trevligheter bara för att semestern ska kännas längre :-)
Första veckan var bara jag och sonen hemma, maken jobbade. Jag hade stora planer för allt vi skulle göra. Inget blev riktigt som jag tänkt, vi blev sjuka och orkade inte så mycket. Men jag insåg att det inte spelade någon större roll, vi var ju i alla fall tillsammans.
Vecka nummer två började vi med att styra bilen mot Göteborg där vi spenderade några mycket trevliga dagar hos goda vänner. Bad och besök på Universeum hann vi med, förutom en massa god mat och trevligt umgänge då förstås.

Testar magnetism på Universeum

Sedan gick färden vidare mot Östergötland. Där blev det ett besök på kolmården med hela makens familj och efter en kort visit på Gotland där vi mest hoppade studsmatta (ROLIGT!) blev det sedan några dagar på mina föräldrars gård. Enligt sonen var nog det resans höjdpunkt, han fick nämligen åka traktor med morfar varje dag.

Provar morfars hörselkåpor

Hem och mellanlanda, tvätta och packa om väskorna och sedan åkte vi till Norge där vi spenderade tre fantastiska dagar på fjället och i stugan tillsammans med moster, syster och familj.

På fjälltur

Hem igen. Storstädning och födelsedagskalas. Och så var den semestern slut.

Vårt charmtroll

Vår son är ett riktigt charmtroll, det får vi höra hela tiden. Påhittig, glad och full av energi. För det mesta är han alldeles underbar, men vissa dagar önskar man att det vore lite mindre påhittighet och framför allt lite mindre energi.... Vissa dagar måste man ju faktiskt göra tråkiga saker. Man måste städa, tvätta och storhandla. Då kan det bli en aning påfrestande med någon som bygger koja av alla soffkuddarna på golvet, någon som river ut alla böcker som vi nyss ställde prydligt och fint i bokhyllan för att han vill "läsa", någon som vill "hjälpa till" att sortera viktiga papper på sitt eget lilla vis, någon som vill plocka upp och prova alla elektronikprylar som vi precis sorterat och stoppat ner i en låda, någon som rymmer ut för att cykla nedför verandatrappen, någon som badar sin tygboll och sig själv med kläderna på, någon som har "spring-fort-tävling" i stora matbutiken (man springer inte så fort med en gigantisk fullastad kundvagn), någon som pratar konstant och ställer tusen frågor. Ja, ni förstår säkert och då har jag säkert inte fått med hälften av alla påhitt ändå. Och när man till sist lyckats brotta ner den studsande ungen i sängen och han sover sött som en liten ängel, ja då finns liksom inte så värst mycket energi kvar till allt tråkgöra.

Feeling hot, hot, hot

33 grader, det är definitivt för varmt för min smak. Speciellt om man ska försöka få något vettigt gjort.... Nej, tacka vet jag vanlig hederlig småkall svensk sommar!
Idag släpade vi ner sonens gamla badbalja från vinden (där det var ännu varmare än i resten av huset, 50 grader, minst) den har han nu som pool i trädgården. En "riktig" barnpool ska absolut införskaffas, varför vi inte redan köpt en vet jag faktiskt inte, det har liksom bara inte blivit av.
Häromnatten provade vi att fylla upp garaget med vatten, av misstag alltså, vi hade inte tänkt ha det som pool. Vi skulle grilla och eftersom det är så torrt drog vi fram vattenslangen. Sedan åt vi och hade trevligt hela kvällen men när vi skulle gå och lägga oss hördes ett konstigt ljud från garaget, det liksom skvalade.... Det visade sig att kopplingen till slangen åkt isär så där stod vattnet och sprutade för fullt. Det var bara att ställa sig och svabba och rädda det som räddas kunde. Tur i oturen hade vi i alla fall för det har torkat bra i värmen och det var bara några böcker som blev helförstörda. (Varför vi förvarar böcker i förrådet kan man ju undra, men det är en helt annan historia)

En ny regel

Jag har bestämt en ny regel, den lyder som följer. Man kan hoppa över dagens ridpass utan dåligt samvete om det fortfarande är över 30 grader varm när klockan är efter 20. Plötsligt kändes det som en väldigt bra idé att ge hästen sommarlov. Den tjocka magen tar vi tag i när det är augusti och förhoppningsvis något svalare. Var ut till stallet idag och tittade till henne, hon verkar inte ha något emot mitt förslag om lite ledighet.

Dagens boktips

Har idag sträckläst Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst". Tokbra! Man skrattar och gråter om vartannat. Läs den!
I övrigt har jag och sonen bakat muffins, eller egentligen var det väl mest jag som bakade, han hjälpte till att slicka skålen och äta upp smarties som hade fel färg för att passa som dekoration (bruna smarties på chokladmuffins ser nämligen inte så festligt ut).

Ett litet plupp men vilken stolthet

Vi håller på och övar för att sonen ska bli blöjfri. Han har gått på pottan länge och vet mycket väl vad den är till för. Kan vara torr hela dagar och nätter med om bara hans föräldrar ser till att han använder pottan regelbundet. Men han har väldigt svårt att se poängen i att avbryta någon rolig lek för att gå på pottan när man lika gärna kan göra sina behov i blöjan och fortsätta leka.... Igår skedde dock ett stort genombrott. Vi var på släktkalas och sonen lekte för fullt med kusinerna. Helt plötsligt kommer han fram till mig och sa de magiska orden "Mamma, jag vill ha pottan" Nu fanns ingen potta att tillgå, men en barnsits till toaletten kunde vi leta fram. Sonen tyckte det verkade lite läskigt att sitta på den stora toaletten och plötsligt ville han inte längre. Efter lite övertalning gick han med på att provsitta toaletten i alla fall, om han fick ta med bilarna och leka med. Så vi satt inne på toa och körde bil en stund och så plötsligt "PLUPP" Mamma jublade, det var helt äkta glädje, det kan jag lova. Sonen var jättestolt, han hade bajsat på toaletten, som en stor kille. Jag känner mig också oändligt stolt. Inte bara avbröt han leken för att tala om att han var bajsnödig, han fixade även att bajsa på ett helt nytt ställe, på en stor toalett istället för pottan. Vilket framsteg!

Semesterns första dag

Det blir aldrig som man tänkt sig, när ska jag lära mig det?
Idag var första dagen på min semester, eller ja, egentligen var väl första dagen redan i lördags, men då kändes det som vanlig helg, så jag räknar idag som första dagen. Som jag längtat efter denna semester. Våren har varit tuff jobbmässigt och de senaste veckorna har jag känt mig riktigt sliten. Semesterdrömmen har hållit mig uppe. Förra veckan oroade jag mig lite för att det fina vädret skulle ta slut lagom till min semester började, jag oroade mig helt i onödan. Solen skiner och det är VARMT. Nu har jag ingen större glädje av det eftersom sonen inleder semestern med att bli sjuk, så istället för att undersöka utbudet på badplatser runt vårt nya boende så svettas jag hemma samtidigt som jag gör allt för att försöka få i honom tillräckligt med vätska. Eftersom han är i en av sina underbara trotsperioder för tillfället ser han förstås möjligheten att visa sin makt när han märker hur angelägen jag är att han ska dricka. Jag vill ha vatten (mamma hämtar vatten), nej jag vill inte ha vatten, jag vill ha saft (mamma hämtar saft), nej jag vill inte ha saft, jag vill ha isglass (mamma hämtar isglass), tar en slick på glassen, vill inte ha, den är kall, vill ha frukt osv, osv tills jag håller på att få ett mindre sammanbrott. Jag kan ju inte gärna säga att passar det inte så kan han vara utan, för jag måste ju få i honom vätska och det vet han förstås, skitungen!
Efter lunch var jag en dålig mor och släpade sjuklingen till stallet eftersom hästen skulle skos. Nu verkade han inte direkt lida för det utan piggnade snarare till, drack självmant och åt av hästarnas äpplen. Rida ville han också och eftersom jag lovat att han ska få prova plockade vi in den minsta ponnyn och så fick han sitta på den en stund. Han verkade tycka det var lite läskigt och ville kliva av ganska omgående, så frågan är väl om det var första och sista gången han satt på en häst, det återstår att se.

En blogg

Jag har funderat på det ett tag, att skaffa mig en egen blogg alltså. Någonstans att samla mina tankar och dela dem med de som vill. Kanske blir det bara en semesterblogg som tar slut i samma ögonblick som den verkliga vardagen börjar igen, det är inte helt osannolikt. Men min förhoppning är att hinna skriva lite då och då i alla fall. Vi få se hur det blir....